Alltså veckan i Vålådalen, magisk.
Sen sist vi hördes så avverkades ett hårt intervallpass i Åre under torsdagen. Ca.55 minuter intervalltid och väldans många hjärtslag senare upp mot Ullådalen var det en trött Lisa som slängde sig i sängen på eftermiddagsvilan. På eftermiddagen så mördades magen lite med ett överkroppspass på rullskidor i (som vanligt) underbart väder. Trötta ben och sliten kropp efter denna dag var det bara att ladda upp inför lägrets sista dag, som under fredagen bestod av ett riktigt långt löppass. Snacka om att kräma ut det sista av krafterna. Men även fast denna vecka har varit tuff både mentalt och fysiskt kan jag inte annat än le när jag tittar tillbaka på den. Så många grymt härliga människor på samma ställe som tillsammans har kunnat pressa och puscha varandra liiite extra på vartenda pass och skrattat så magen värkt på sidan om. Detta är skidåkning när den är som bäst, att tillsammans utvecklas och dra nytta av varandras styrkor. DET har jag lärt mig detta läger. Alla har sina egna specialitéer och att få träna tillsammans med dessa starka individer driver en mer än något annat. Tack för en UNDERBAR vecka, detta lever jag länge på.