Nu är det mer än en vecka sedan jag kom tillbaka till Östersund efter 11 dagar i Schweiz och mitt sista U23 VM.
Början på resan blev inte exakt som planerad då vi under första dagen inte kunde ta oss fram till vårt boende längst in i Goms dalen. Orsaken till detta var FÖR mycket snö, lyxproblem. Jag har nog faktiskt aldrig sett så höga snövallar som när vi en dag senare än planerat kunde ta oss in i dalen, helt galet. Detta gav i alla fall goda förutsättningar för en massa fina träningspass och sedan även bra förutsättningar för tävlingarna.
Början på resan blev inte exakt som planerad då vi under första dagen inte kunde ta oss fram till vårt boende längst in i Goms dalen. Orsaken till detta var FÖR mycket snö, lyxproblem. Jag har nog faktiskt aldrig sett så höga snövallar som när vi en dag senare än planerat kunde ta oss in i dalen, helt galet. Detta gav i alla fall goda förutsättningar för en massa fina träningspass och sedan även bra förutsättningar för tävlingarna.
Bild från byn där vi bodde lånad från Emmas blogg (http://emmaribom.weebly.com/blogg)
Vi var på plats i Schweiz drygt en vecka innan tävlingarna drog igång vilket gav oss fina möjligheter att dels anpassa oss lite till höjden (dryg 1300 m.öh) men också träna på tävlingsbanor och självklart bara hinna njuta av en härlig försmak på vårväder. För är det någonting som vi hade så var det fruktansvärd tur med vädret, ingen D-vitaminbrist här inte.
En bild från första passet i dalen, så underbart fint.
Vilodagen som vi hade i Schweiz spenderades på bästa sätt tillsammans med denna solstråle. Tråkigt nog blev Emma sjuk samma dag som tävlingarna drog igång och jag led verkligen med henne. Men hon är stark och jag VET att hon kommer att få nya chanser!!! Vi hade i alla fall en väldigt fin vecka tillsammans som gav mig en massa härlig energi och fina minnen.
Från sista fartpasset inför mästerskapet. Glad och förväntansfull. Foto: Filip Danielsson
SÅ roligt att få dela upplevelsen med mina klubbkompisar.
Efter en bra vecka på plats i Goms så var det dags att dra igång mästerskapet. Mitt sista U23 VM som jag hade sett fram emot SÅ mycket och hade väldigt höga mål inför. Att ha höga mål är ingenting som jag ångrar men däremot så har jag verkligen lärt mig att skilja på resultat och prestation samt den inverkan glädje har på hela tävlingssituationen. Veckan inleddes med en fristilssprint och jag lyckades ta mig vidare i som 25a, slutade sedan fyra i min kvartsfinal vilket resulterade i en 20e plats totalt. Med tanke på att jag aldrig har lyckats ta mig vidare på varken junior VM eller förra året U23 VM så var detta ett fall framåt.
På onsdagen var det dags för det lopp som jag hade sett mest fram emot, 10 km klassiskt. Jag var så otroligt taggad på att verkligen göra mitt bästa och förhoppningsvis få till ett bra lopp. Nackdelen med elitidrott är dock att det inte alltid blir som man vill och även fast många drömmar slår in så tar det längre tid att uppnå vissa. Till en början fick jag positiva tider utmed banan att jag låg med i topp 10 men sedan sa det stopp och tröttheten kom från ingenstans. Just denna dag fanns det inte mycket som kunde stå emot detta och även om jag gjorde mitt bästa så rann tiden iväg fort. Väl i mål var jag så så trött och jag hade inte kunnat åka fortare denna dag. Men ändå kommer känslorna av besvikelse och frustration som ett brev på posten. Som jag skrivit i tidigare inlägg så är det verkligen väldigt mycket känslor i denna sport. Känslan av att lyckas är den mest underbara som finns men att hantera det motsatta kan vara väldigt svårt. Att vara ledsen och besviken kan ändå vara en slags tjusningen (verkligen inte i stunden men efteråt), att sport kan framkalla så starka känslor och hur ETT lopp kan kännas som hela ens liv just där och då. Med mer distans till detta så tror jag verkligen att mitt fokus låg mer på resultat en prestation vilket gjorde att jag glömde det allra viktigaste, glädjen. För mig kommer resultat av glädje vilket skulle visa sig under fredagens skiathlon.
Att ha mamma och pappa som hejarklack på plats var guld. Det finns ingen bättre famn att både skratta och gråta i än deras. Dem är bäst och i deras ögon är jag bäst oavsett.
Mästerskapet avslutades med skiathlon 7,5km+7,5km. Underbart väder och jag hade kul. Jag gjorde mitt allra allra bästa och fokuserade med på min prestation är resultat. Detta ledde till en 11e plats och väl i mål var jag nöjd. En härlig känsla att avsluta mitt sista U23 VM med.
Slutligen vill jag tacka alla ledarna och vallarna för bra service och peppning. Extra roligt var det att ha Daniel Sonntag som vallare (tränare på skidgymnasiet i Gällivare), kändes som gamla goda tider! Även världens största tack till mamma och pappa som reste ända till Schweiz för att få se mig tävla. Ett fint minne att dela tillsammans!
Nu är jag som sagt tillbaka i Östersund. Här näst väntar årets sista Skandinaviska cup i Trondheim!
