Efter ett dygns resande kom vi igår morse äntligen fram till slutdestinationen, Almaty i Kazakstan. Var en lång resa men som tur var gick det bra att sova större delen av flygresan från Istanbul hit. Blev en rätt trött dag igår med tanke på tidsskillnaden, 5 timmar före svensk tid men idag är man som tur är mer människa haha. På förmiddagen var vi upp på stadion och åkte igenom banorna. Lite stening i spåren men annars fina banor, blir nog bra tävlingar här. Tänkte bara ge er ett livstecken här på bloggen och meddela att jag överlevde flygresan, var ju rätt kritiskt med tanke på min tidigare flygrädsla haha. Men det gick bra och känns så himla kul att äntligen vara på plats här borta!

Neeej inlägget jag höll på att skriva försvann, blir man ledsen eller blir man ledsen!? Ajaaa då är det väl bara att börja om då...

Uppdateringen här på bloggen har varit minst sagt bristfällig under den senaste tiden, dags för bättring på den fronten! Som jag senast skrev så spenderades de två veckorna som gått sen Torsbycupen på hemmaplan i Kiruna. Så himla skönt att bara kunna koppla av och helt fokusera på träning och återhämtning. Dock så är kanske 6 veckor på hemmaplan inte det optimala med tanke på att man lätt vant sig att bo själv med egna regler och vanor hehe...

Men nu är jag iallafall äntligen påväg på mitt hittills största äventyr, junior VM i Almaty, Kazakstan. Sitter nu själv på Arlanda och väntar på att resten av gänget ska ansluta innan vi åker!!! Ska bli så himla roligt och jag åker dit med inställningen att utan press åka det jag kan, göra mitt bästa och bara NJUTA över att jag faktiskt får åka med. Ska försöka att uppdatera er om vad som händer under veckan, men först ska jag bara härda min flygrädsla i en massa timmar haha! Får allt se hur det går, inte så mycket att göra åt saken. Måste bara säga det ännu en gång, fyfasen va kul detta ska bli!!!

Hej på er nu var det ett tag sedan vi hördes här på bloggen. Sedan det senast skrevs här har jag tillsammans med klubben varit ner till Torsby och säsongens andra juniorcup samt JVM test. Medan pappa och Bosse körde ner i minibuss så hade vi aktiva turen att flyga ner till Stockholm under onsdagen där vi sedan blev upphämtade för minibuss resten av vägen. Detta blev alltså en betydligt mer behaglig resa än de annars 120 milen i buss som antagligen hade gjort en rätt seg. På torsdagen åkte vi igenom sprintbanan inför fredagens tävling som var sprint. Inte vilken sprint son helst utan JVM-test i klassen D17-20 (tävlar i vanliga fall endast i klassen D19-20, men nu var det alltså alla i samma klass). Blev dock inte riktigt som planerat med uppladdningen inför fredagens tävling. Hade så otroligt svårt att sova så gissar väl på att det endast blev runt två timmars sömn. Lyckades dessutom försova mig på morgonen vilket resulterade i en riktigt snabb frukost, inte alls innehållande det jag egentligen ALLTID äter på tävlingsdagar (ja är väl lite tics vad gäller att alltid äta samma haha). Åkte iallafall till stadion med stadiga två timmars sömn, kände mig som en zombie på uppvärmningen men sen hände något och ja något måste ha lossnat i samma stund som prologen drog igång... Lyckades faktiskt med en andra bästa prologtid, vilket är rekord för min del. Dagen fortsatte med mitt heat där jag tog mig imål som tvåa, vilket resulterade i en semifinalplats. Vet inte hur många gånger denna dag jag sa till pappa: Nä nu är resten bara bonus, nu åker jag bara å sen blir det vad det blir! Verkade vara dagens rätta inställning för i semin åkte jag in mig som fyra imål och lyckades knipa den sista luckyloosertiden till finalen. Även det rekord för min del i sprintsamanhang!!! Dagen räckte till en 5e plats, och jag var SÅ glad men även SÅ trött. Eftersom att jag aldrig tagit mig till final så har jag aldrig fått möjlighet till 4 sprintlopp på en dag och det slet nog mer än jag trodde...

På lördagen var det dags att dra på sig tävlingsdräkten igen, denna gång för 5km skejt. Hade snöat rejält och fortsatte snöa under loppet, vilket gjorde föret rejält tungt och benen fick slita hårt för att ta sig uppför backarna. Var en tuff resa vilket jag kände redan första metrarna, detta skulle bli en mental tävling. Är ändå nöjd med lördagens insatts då jag kände att jag verkligen gav allt, allt vad kroppen hade att ge just den dagen. Sen är det alltid svårt då man alltid vill åka fortare men i lördags var det kroppen som sa nej, inte huvudet.

Viljan att åka fort behöll jag även till söndagens lopp som var något jag laddat länge för, min favoritdistans 10km klassisk masstart. En bana mätt 2,8km skulle vi tjejer alltså varva 4 varv på, en bana med många fina åkbackar vilket brukar passa mig rätt bra. Hade även så himla bra skidor vilket gjorde att jag kunde trycka på bra uppför backarna och samtidigt glida på riktigt bra i utförsbackarna (stort tack till Madshus som hjälpte till med vallning, och SJÄLVKLART även pappa som spenderade hela helgen i vallboden!). Loppet gick som jag önskade och jag kunde hela tiden hålla mig i täten och på så vis undvika att hamna i trassel med andras skidor och stavar, då det ofta är väldigt tight i masstarter... Åkte in mig på en tredjeplats och även här rekord i cupsammanhang, första pallplatsen! Om jag var glad, ja det kan hända...

Nervositeten och anspänningen jag känt över denna helg var dock inte slut än, för nu var det ytterligare en sak att vänta på... Säsongens stora mål och någonting jag drömt om SÅ många gånger, SÅ många nätter. Detta var sista uttagningshelgen för junior VM och nu skulle truppen bestående av 12 åkare (6 tjejer+6 killar) presenteras. Var nog länge sedan jag blev så ställd och så oerhört stolt över mig själv när jag äntligen fick veta det jag väntat på, jag har tagit mig till JVM... Vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att jag är så väldigt, väldigt glad. Men på samma gång förstår jag hur det skulle kännas att inte få åka och med respekt för detta så är jag så oerhört tacksam.

Nu är jag hemma i Kiruna igen på obestämd tid, kanske ända fram tills planet går mot mitt hittills största äventyr!

Första inlägget för iår, 2015 alltså! Har varit rätt dålig på att blogga nu under lovet men kan säga att den senaste tiden har sett rätt likadan ut, dock inte mig emot. Träna, äta, sova och som nu lite tour de ski tittande emellanåt, det är vad mitt lov har bestått av. Nyår firades hos farmor och jag kan nu eventuellt titulera mig som Sveriges "tråkigaste" nittonåring som spelade kort med mamma å pappa och gick och la mig innan tolvslaget haha. Men vet ni, tråkig eller inte så tyckte jag att årets sista kväll var väldigt bra och mysig! Tycker hela julen har varit ett riktigt bra tillfälle att bara andas ut och att endast vara efter höstens alla läger och resor samt vinterns kommande resor. Ibland är det enda som behövs en time out från allt och som nu två sköna veckor till att bara ladda batterierna. Idag ska jag vila och de rejält, ligger fortfarande i sängen och planerar att stanna här ett bra tag till. Hoppas ni haft en bra jul och passar även på att önska er ett riktigt gott nytt år såhär i efterhand!