Det har verkligen ekat tomt här på bloggen ett bra tag nu men nu är jag tillbaka igen. Som rubriken lyder så har tiden från senaste inlägget verkligen varit en resa. Tävlingspremiären i Bruksvallarna gick inte alls som jag hade hoppats på, men kanske ändå som jag hade haft på känn. Huvud och kropp ville inte riktigt samarbeta vilket hade varit en känsla under en längre period. Det är en speciell känsla att tävla med ett huvud som vill så mycket mer än kroppen tillåter, det tar liksom stopp. Tävlingsmänniska och tjurig som man är så trodde jag dock att detta var snabbt övergående och jag var åter taggad till kommande helg, årets första Sverigecup i Idre. Ännu en helg med en trött kropp men så himla roligt att få vara iväg med klubben och bo tillsammans i en stuga, det ger mig energi och glädje. Efter denna dagarna i Idre så valde jag dock att stanna hemma i Östersund helgen som följde med Skandinavisk cup i norska Lillehammer. Det kändes varken rättvist för mig eller kroppen att resa iväg för 3 tuffa tävlingar med ännu tuffare motstånd, tråkigt men i efterhand klokt. Försökte att ladda på med så mycket energi som möjligt för att resa upp till Boden och årets andra Sverigecup precis innan jul.
Med bästa möjliga service hemma hos familjen Axelsson i Piteå så blev det en efterlängtad vändning under denna tävlingshelg. Kroppen kändes piggare och glädjen över att tävla var större än tidigare. Skidåkning är verkligen det roligaste jag vet men när kroppen inte vill samarbeta så är det jobbigt för självförtroendet och glädjen till det man gör. Men det är i motvind som draken lyfter och oj vad mycket roligare det är att åka fort när man vet hur det motsatta känns.
Med bästa möjliga service hemma hos familjen Axelsson i Piteå så blev det en efterlängtad vändning under denna tävlingshelg. Kroppen kändes piggare och glädjen över att tävla var större än tidigare. Skidåkning är verkligen det roligaste jag vet men när kroppen inte vill samarbeta så är det jobbigt för självförtroendet och glädjen till det man gör. Men det är i motvind som draken lyfter och oj vad mycket roligare det är att åka fort när man vet hur det motsatta känns.
Efter en helg med betydligt bättre känsla så åkte jag hem till Kiruna för en väldigt efterlängtad jul tillsammans med familjen. Det går väldigt långt mellan gångerna som jag hinner hem nuförtiden men det gör nog att man uppskattar det ännu mer, det gjorde jag verkligen. En massa underbart god mat, grymma träningsförhållanden och mycket tid till att bara umgås med familjen gjorde gott för mig. Det var även extra roligt att även klubbkompisen Mia var hemma under julen och då det bara skiljer 7 mil mellan oss så hann vi med en hel del träningspass tillsammans. Förutom träningssällskap av Mia så hade jag även turen med grymt träningssällskap och sparring av gamla klubbkompisen Henke! Tråkigt nog så kunde min tvillingbror Emil inte träna under hela julen, vilket annars är ett givet sällskap.
Fulltankad med glädje och energi så styrdes bilen mot finska Lahti för Scandinavisk cup. En helg som jag idag minns med sån glädje. Lördagens sprint var kanske inte någonting att hänga i granen för min del, men min klubbkompis Mia. WOW. Hon slutade på en 9onde plats nära en finalplats. Väldigt imponerad och inspirerad ställde jag mig på startlinjen söndag morgon för 10km klassiskt på Lahtis VM bana. Det var verkligen en efterlängtad känsla när allt stämmer, skidor, kropp och huvud. Grät nästan glädjetårar när jag korsade mållinjen, för den känslan jag hade under loppet DEN har jag saknat. Väl i målfållan ser jag även att Mia gör ett så underbart bra lopp och vi slutar placeringarna efter varandra, 9a och 10a. SÅ SÅ SÅ galet roligt när vi båda fick lyckas och om glädje hade gränser så var dem passerade för längesen! Passar även på att tacka våra vallare och ledare för grym support och grymma skidor, det gjorde dem mer än bra.
På måndag morgon fick jag ett samtal som jag drömt om under sommar och höst. En plats till U23 VM i Salt Lake City. Jag hade knappt vågat tänka på detta även om jag hela tiden haft detta som mål och som drivmedel under de tuffare perioderna. Den glädje som jag fick uppleva under dessa två dagar är någonting som jag packar ner och tar med mig jämt, för det är detta som gör det så värt att kämpa i såväl medgång som motgång.
Reste hem till Östersund och packade om för att en vecka senare sätta mig på planet mot ett riktigt skidåkaräventyr i USA. Det är här jag är just nu, på andra sidan jorden för U23 VM som sätter igång nästa tisdag. Jag lever min dröm och ska ta tillvara på allt här borta, detta är ett minne för livet.
Reste hem till Östersund och packade om för att en vecka senare sätta mig på planet mot ett riktigt skidåkaräventyr i USA. Det är här jag är just nu, på andra sidan jorden för U23 VM som sätter igång nästa tisdag. Jag lever min dröm och ska ta tillvara på allt här borta, detta är ett minne för livet.
Jag ser fram emot att tävla och ska verkligen göra mitt allra yttersta för att åka fort, mer kan man inte göra. Njuta ska jag också göra, över att tävla och över att bara vara här!
