En månad sen sist det skrevs någonting här. November har hunnit bli december, sista träningslägret med laget, premiären i bruksvallarna och årets första sverigecup i Idre har avverkats.
Årets sista läger tillsammans med laget var även det i Bruksvallarna, där vi sedan stannade över premiärtävlingarna. Även om förhållandena för skidåkning kanske inte var de absolut härligaste som man har upplevt, spöregn vissa dagar och lite snö så tycker jag verkligen att vi lyckades göra det bästa av situationen och fick till bra träning under veckan. Många lugna pass som kryddades med en träningstävling. Känslan var blandad och som alltid inför premiärhelgen så är det verkligen svårt att veta hur kroppen ska svara på tävling. Det var därför extra skönt att köra ett träningrace under lägret för att få in rutiner kring uppvärmning och bara känna på känslan av att vara i tävlingssituationen.
Årets sista läger tillsammans med laget var även det i Bruksvallarna, där vi sedan stannade över premiärtävlingarna. Även om förhållandena för skidåkning kanske inte var de absolut härligaste som man har upplevt, spöregn vissa dagar och lite snö så tycker jag verkligen att vi lyckades göra det bästa av situationen och fick till bra träning under veckan. Många lugna pass som kryddades med en träningstävling. Känslan var blandad och som alltid inför premiärhelgen så är det verkligen svårt att veta hur kroppen ska svara på tävling. Det var därför extra skönt att köra ett träningrace under lägret för att få in rutiner kring uppvärmning och bara känna på känslan av att vara i tävlingssituationen.
Glada miner trots regnet!
Efter en vecka tillsammans med laget i Bruksvallarna så anslöt klubben för helgens tävlingar. Så kul att äntligen hänga med gänget igen, världens bästa skidklubb. På fredagen var det dags för första av tre tävlingar, 5 km skejt. SÅ mycket fjärilar i magen denna dag och det är verkligen konstigt hur man aldrig riktigt vänjer sig även om man har tävlat SÅ många gånger. En snabb bana och väl i mål var det mycket lättnad över att ha premiären gjord. Kanske lite för mycket fjärilar i magen denna dag men mycket lärdomar att ta med inför lördagens 10 km klassiska lopp, att bara ge järnet och inte tänka eller värdera fören mållinjen är passerad. Och tack för denna lärdom för på lördagen var jag riktigt nöjd väl i mål. Ett lopp där jag var i mitt, i min presationsbubbla. Det är en skön känsla, en känsla av kontroll. Detta räckte till en 10e plats, 8e svensk och en riktigt stabil inledning på denna säsong. Tacksam över kropp och huvud som ville samma sak, åka skidor fort. Söndagens sprint blev dessvärre ingen toppendag, men det är ingenting som jag väljer att lägga onödig energi på. Bara att acceptera, packa väskorna efter nästan två veckor i Bruksvallarna och åka hem till Östersund igen. Nöjd överlag hur premiärhelgen blev. För det ÄR mycket pirr i magen att åter ställa sig på startlinjen efter en lång försäsong och massvis av träning. Det är svårt att veta vad man ska förvänta sig då mycket hinner hända under en sommar och höst.
Väl hemma i Östersund hann jag med några skidpass på Sveriges för tillfället längsta skidspår innan väskan skulle packas igen. På torsdagen efter lunch så hämtade Viktor upp mig för att åka mot Idre och säsongens första Sverige cup. En helg innehållande två tävlingar, en skejtsprint och 10 km skejt. Sprintprologen gick över fröväntan med en 9onde bästa tid, ett av de bättre sprintkvalet som jag har gjort. Sedan tog dagen slut rätt fort men med en känsla av att kroppen svarade bra prologen så var jag SÅ taggad för söndagens distanslopp.
Mitt mål för distansloppet var att ge järnet från start till mål, bara gasa och inte värdera. Jag är verkligen så nöjd över att jag vågade gå för det, att inte vara rädd för att bli trött (för ja ibland är man faktiskt det...) och att våga gasa från start. Nästa gång kanske det håller hela vägen, denna gång till en 4e plats. Men jag tar med mig känslan av att faktiskt leda ett lopp och modet att våga, det är nyckeln till mycket det är jag säker på.
Mitt mål för distansloppet var att ge järnet från start till mål, bara gasa och inte värdera. Jag är verkligen så nöjd över att jag vågade gå för det, att inte vara rädd för att bli trött (för ja ibland är man faktiskt det...) och att våga gasa från start. Nästa gång kanske det håller hela vägen, denna gång till en 4e plats. Men jag tar med mig känslan av att faktiskt leda ett lopp och modet att våga, det är nyckeln till mycket det är jag säker på.
Nu är jag åter i Östersund och laddar inför kommande Skandinaviska cup som går av stapeln här i Östersund nästa helg. Tuffa och utmanande tävlingbanor, jag är taggad.
