Senast jag skrev här så befann jag mig på andra sidan jorden i Salt Lake City. Mycket har hunnit hända sedan dess men jag bär fortfarande med mig den fantastiska upplevelsen som jag fick i USA. Resultatmässigt så blev det långt långt ifrån vad jag hade önskat vilket var väldigt tråkigt. Jag hade en plan inför mästerskapet som jag trodde stenhårt på och den känsla jag hade i kroppen under uppladdningen pekade på att jag hade gjort mycket rätt. Men ibland blir det inte som man hoppas och drömmer om och jag tvingades slita ont under tävlingarna. Kroppen hängde inte med huvudet och det blev en upplevelse av att verkligen spränga gränser och utmana kroppen till det yttersta för att ta mig i mål under tävlingarna. Det var inte det jag hade hoppats på men trots det så lärde jag mig mycket om hur min kropp fungerar vilket jag kommer att kunna dra nytta av i framtida mästerskap. Bortsett från tävlingarna så hade jag verkligen fantastiska veckor i USA vilket jag är så underbart glad över att jag fick vara med om. Detta blev helt klart ett minne för livet och någonting som jag kommer att bära med mig och njuta av LÄNGE.
Efter att vi kom hem från USA så tog det ett bra tag innan man hade återhämtat sig från en lång resa och tidsomställning. 1,5 vecka senare var det dags att resa iväg igen, denna gång till Falun för årets tredje sverigecup. Det blev en helg med väldigt blandade resultat. Lyckades kriga mig till en 6e plats under lördagens 5km klassiska lopp vilket jag var nöjd med. Sen sa dock kroppen stopp och det blev en betydligt tyngre resa under söndagens 10 km skejt lopp. Bestämde mig efter detta för att hoppa över scandinaviska cupen i Lettland som var två helger senare. Behövde göra någonting åt min form som bokstavligt talat har åkt berg och dalbana under stora delar av säsongen. Höga toppar men djupa dalar. Valde därför att resa norrut för att få till en bra träningsperiod på hemmaplan och bara få vara med familjen i några veckor. Sagt och gjort så körde jag norrut fredagen efter Falun. Det blev dock ett stopp i Luleå för att lyxa till det med hotellnätter tillsammans med familjen, goda middagar ute och tävlingar i Sävast. Detta är verkligen en nostalgisk tävlingshelg som jag innan Östersundsflytten varit med på varje år sedan jag började åka skidor. Startfältet var inte så stort men ändå tufft med motståndare som Jennie Öberg och Lovisa Modig. Roligt att köra mot dessa brudar och det blev en mycket bra helg för att träna på att tävla, detta trots att det gick rätt tungt.
Sävast spelens tävlande i D21
Veckorna som följde spenderade jag alltså hemma i Kiruna. Förhållandena för skidåkning var verkligen bästa möjliga och med grymma skidor som pappa fixade, livets mat som mamma fixade och en grym träningskompis i Henrik (min gamla klubbkompis) så blev det toppenveckor. Förutom detta så hann jag även hänga en massa tillsammans med Ida (även det min gamla klubbkompis), hundvalpsmysa med Ida och hennes familjs nytillskott samt hälsa på farmor i Vittangi där jag även passade på att tävla. Det var ett speciellt lopp där jag för första gången valde att endast staka. 28 km endast stakning var en riktig utmaning, men kul att se att man faktiskt klarar detta. Fick stå som segrare i Kopparrajden och belönades med en guldmedalj i mål (hehe behöver inte nämna att alla som gick i mål fick denna ;)).
Efter fina veckor hemma var det dags att packa bilen och resa mot Skellefteå för årets sista Sverigecup, där jag har befunnit mig nu under helgen. Träningen och servicen på hemmaplan gav bevisligen resultat och jag kan se tillbaka på en helg som jag är riktigt stolt över och en helg där jag kände att jag verkligen fick ut det som fanns i kroppen. Slutade på en 5e plats under lördagens 15 km klassiska lopp och en semifinalplats under söndagens klassiska sprint. Jag är så nöjd över distansloppet men otroligt stolt över sprinten. Det var verkligen SÅ nära en finalplats och jag som annars knappt tar mig vidare från kvalet (topp 30) chockade mig själv rejält under gårdagen. Roligt med skrällar och framförallt roligt att få lite självförtroende även i sprint. Som vanligt var det även härligt att vara iväg med klubben och som nästan alltid så hade vi väldigt bra skidor (TACK till våra grymma vallare!). Extra roligt var det även att alla aktiva i klubben presterade så himla bra och jag är så glad över att få vara en del av detta grymt inspirerande gäng!
Efter avlutad tävling igår så satte jag mig i bilen tillsamman med Jenny för att åka till Umeå. Här bor vi på hotell och myser på, välbehövligt efter att inte ha träffat henne på sååå länge. Till helgen väntar den sista viktiga tävlingshelgen för i år, SM avslutningen. På fredag är det teamsprint i klassisk stil och på lördag så väntar årets kraftprov, 30 km skejt. Jag är laddad och trots att jag tror att det kommer att bli tufft så ska det bli så kul att spränga lite gränser!
