Efter Tour de ski väntade några lugnare dagar för att vila upp både kroppen och huvudet. Efter detta hann jag med en vecka innehållande lite mer träning innan det mer var dags att åter dra på sig nummerlappen. Denna gång under världscupen i Ulricehamn, och WOW vilken helg. Även om kroppen inte riktigt ville samarbeta med huvudet så blev det verkligen ett minne för livet. Jag har aldrig varit med om så mycket publik under en skidtävling, människor som hejade på en precis överallt efter banan. En riktig folkfest och upplevelse som jag hoppas på att få vara med om fler gånger!
På söndagen flög jag hem till Östersund för en snabb ompackning för att under måndagen resa mot Sundsvall och årets SM-vecka. Detta var verkligen en vecka som jag hade sett fram emot och ett av årets största mål. Att sedan få hänga med världens bästa skidklubb en hel vecka var även det någonting som jag såg fram emot sååå mycket. SM inleddes med 10 km klassiskt under onsdagen. Ett lopp där jag kämpade det jag hade för dagen vilket räckte till en 8onde plats. Blickade framåt och laddade för stafett på torsdag. Förra året slutade vi på en lite sur 4e plats med samma laguppställning (Mia (som ersatte en krasslig Emma...), Jag och Charlotte) vilket var någonting som vi ville förbättra. Vi slutade på en 2a plats efter en spurtuppgörelse om guldet med Umeå. Men det spelade ingen roll, en andra plats var SÅ kul. Och en SÅ bra laginsats! Nöjd och glad laddades det om för sprint. En dag där jag slutade på en 10e plats och den bästa placeringen jag har haft på en SM sprint. Det var jag nöjd över.
Söndag och SM-veckans sista tävling, 15 km klassiskt masstart. Jag fick en lite strulig start och låg till en början långt ner. Men jag var SÅ SÅ taggad för att göra ett bra lopp och såg verkligen fram emot vad kroppen hade att ge den dagen. Jag lyckades avancera på andra halvan av första varvet (vi åkte 4 varv på en 3,75 km bana) och låg sedan med i klungan med placering 2-4. Kände mig pigg och efter 1,5 varv åkte jag själv mot ett av mina stora mål som jag har haft. Att ta en individuell SM medalj. Jag lyckades hålla undan och kunde korsa mållinjen som en väldigt glad tvåa. Idrott är SÅ häftigt och jag är verkligen stolt över vad både kroppen och huvudet gav mig den dagen. Det är speciellt att åka själv och hela tiden jobba mot sina egna tankar, att fortsätta att göra SITT lopp och att vara i sin egen åkning, i det som JAG kan påverka. Det är jag stolt över, att riva barriären kring tankar om vad jag klarar av. För man kan SÅ mycket mer än man tror och det är häftigt att uppleva. Idrott alltså, SÅ fantastiskt ibland. Detta det var en SÅN dag. En dag full av skidlycka och stolthet.
Efter en underbar vecka med klubben blev jag dock sjuk och följande vecka blev en lugn sådan. Alltid tråkigt med sjukdom som sällan kommer lägligt. Men jag fick vila och smälta en intensiv period med resande och massvis av intryck. Kom igång med träningen en vecka innan det åter var dags att resa. Denna gång till Italienska Cogne för världscup. Så roligt att åter få chansen att dra på sig sverigedräkten, denna helg både i sprint och distans (10 km klassiskt). Resultaten denna helg uteblev. Men jag gjorde det jag kunde för dagarna. Mer kan man inte göra och idrott är en berg och dalbana, det går upp och det går ner. Självklart tråkigt men jag försökte att se det ur ett större perspektiv. Det är okej att gråta lite men sen räcker det. Dagarna i Italien blev ändå grymma med underbart väder, fint sällskap av ett härligt gäng och en massa god italiensk mat. Tacksam över allt jag har fått uppleva i år och allt som jag har lärt mig. Även gånger då det inte går som man vill så lär man sig.
Här näst väntar avslutningen på årets Skandinaviska cup i Madona (Lettland). Vi åker nästa onsdag och tävlar sedan fredag (sprint), lördag (5km klassiskt) och söndag (jaktstart 10 km fritt). Det blir spännande och jag ser fram emot att tävla!
