Som jag skrev i det senaste inlägget så väntade några veckor på hemmaplan i Östersund innan det åter var dags att resa iväg på läger. Under veckorna hemma hann jag med en hel del träning men även besök av min fina vän Naima. Det är inte ofta som vi träffas nuförtiden då vi bor långt ifrån varandra, men riktigt bra vänner behöver man inte träffa ofta för att det ändå ska kännas precis som igår när man väl ses. Naima tävlade under same SM så jag passade även på att heja på henne, min grymma vän (som dessutom knep vinsten under en av dagarna!).
Världens goaste vän med ett hjärta av guld.
Helgen efter same SM var det åter dags för tävlingar i Östersund, rullskidskytte SM. Med stor risk för kompisskryt så fick jag även här chansen att heja lite extra på en annan guldvän, Felicia som blev 2a (på SM!!). Idrott är häftigt och att ha vänner som inspirerar på SÅ många olika sätt inom detta gör mig helt pirrig. Att veta hur mycket tid vi alla lägger ner för att lyckas inom våra idrotter och att sedan se hur allt jobb ger utdelning, det är coolt. Jag är glad och så tacksam över att dagligen omges av just denna sort av människor, dem som inspirerar mig och som gör mig till en lite bättre version av mig själv samt ger mig en MASSA anledningar till just det: KOMPISSKRYT!
Efter dagar på hemmaplan så vallades åter skidorna och väskan packades för en vecka i Torsby och skidtunneln. Innan avfärden under förra veckans torsdag hann jag dock med en väldigt mysig frukost hemma hos Solin/Hallström. Jenny hade verkligen slagit på stort och bjöd på både smoothie, bananpannkakor och världens mysigaste start på dagen. Fulltankad med energi reste jag sedan ner mott Värmland.
Lägret i Torsby rullade på fort och vi hann med en massa grymma pass både inne i tunneln, i gymmet och på Hovfjället. Även om det bitvis kan vara lite tufft för huvudet att snurra runt i skidtunneln så är det väldigt tacksamt att få åka skidor när det är barmark ute. Många skidtimmar, ett galet tufft intervallpass i gymmet, genomgång av nytt styrkeprogram och ett intervallpass uppför hovfjället hanns med innan jag imorse fick kasta in handduken. Lägrets sista dag och jag vaknade med en tät näsa. Tråkigt, men absolut inte hela världen. Just nu sitter jag på en buss hem till Östersund, nöjd över ett bra läger. Nu vill kroppen vila och jag måste lyssna, så det ska jag göra. Vila och njuta av att bara vara i några dagar.
