Ännu en skolvecka är nu snart slut & väntar gör en veckas sportlov följt av en vecka på JSM. Inte allt för hårt schema framöver alltså, men desto mer skola att ta igen under kommande vecka... De senaste dagarna har mestadels bestått av träning, ett hårt stakintervallspass, explosiv styrka (galen träningsvärk!!), fartlekar på dundret (där jag även lyckades bryta skidan...) samt några fina A1 pass däremellan. Utöver det lagade jag middag tillsammans med Johanna under tisdagskvällen, vilket var riktigt mysigt. Vart även temys hos Vilma igår vilket alltid är lika uppskattat. Bra vecka hittills och ännu väntar helgens tävlingar som inte kan bli annat än succé. Sävastspelen (årliga prisjakten haha), denna tävling tenderar nämligen att ha grymma priser så är det inte JSM man toppas formen inför så är det alltså för denna helg!

Tisdag idag vilket betyder dubbelpass för oss 3/4-or. Vallade faktiskt min skidor igår så jag hoppas att glidet ska leverera under förmiddagens stakintervaller, men det tror jag självgod som man är!

Gårdagens 18-års kalas för Johanna blev en bra kväll. Det är sällan man samlas allihopa så det gör kvällar som igår extra roliga. Så tack Johanna och tack Matilda som även hon bidrog med lägenhet och bakning. Nu ska jag vakna till liv, äta frukost och sen ladda upp inför intervaller, ha en bra dag!

Nästan en vecka sen senast vi hördes men livet rullar på ändå! Känt mig rätt trött och tömd på energi sen jag kom hem från JVM därav bristfällig uppdatering. Fick iallfall till en lite större träningsperiod fram till i tisdags, så det känns skönt att fått träna på lite. Men där tog energin slut och jag valde därför att lyssna på kroppen, därmed dubbelvila inför helgens minitour i Boden. 1350m sprintprolog följt av en masstart på 5km under lördagen samt 5km jaktstart under söndagen. Var roligt att återigen få dra på sig nummerlappen och kötta lite. Nu gäller det dock att vara smart och lyssna på de signaler som kroppen visar så idag vilar jag både kropp och huvud från träning. Behöver lagra all energi som går inför kommande JSM, för DÅ vill jag åka fort! Men som sagt, lyssnar man inte på kroppen så lyssnar inte den på dig.

Nu ska jag snart äta middag och sedan kalasa för Johanna som fyller 18 år på fredag... Hur galet är inte det, min lilla lärjunge blir stor haha!

Vaknade vid 7 imorse men eftersom att träningen inte börjar förren 9:25 så hade jag alltså en hel del tid. Passade därför på att leta upp ett gott frukostrecept och resultatet blev en chokladbollskaka. Betydligt nyttigare än det låter men jäklar så gott det var. Helt klart en godkänd start på en fullspäckad dag. Avverkade under förmiddagen ett intervallpass uppe på dundret och även om benen var trötta så var det väldigt skönt att köra på. Åt sedan lunch och snabbduschade innan det var dags för föreläsning av Thomas Fogde. Han pratade om mental träning och det var riktigt intressant att höra en världscup vinnare inom alpint som sedan olyckligtvis hamnat i rullstol betätta om sina erfarenheter. Mycket lärorikt och helt klart värd föreläsning!

Åt sedan middag och avverkade ännu ett pass ute på skidorna. Nu ska jag duscha, äta lite och sedan sova. Imorgon väntar en mer än välbehövlig vilodag!!!

För första gången på två månader så inleddes denna måndag sedvanligt med samling på skid för gemensam träning. Känns faktisk så himla roligt att vara tillbaka i Gällivare och rutiner igen, och att vara på samling kl. 8 en måndagmorgon är faktiskt något som jag har saknat! Borta bra men som sagt så är hemma och vardag inte så dåligt det heller! Avverkade ett två timmars pass tillsammans med Johanna i solsken och -7. Perfekt väder men dock galet kärvt i spåret, men vad gör väl det! Just nu är jag i lägenheten och laddar upp inför vårterminens 2a lektion, geografi. Känns lite konstigt att komma igång med pluggandet igen efter en lång ledighet, men sånt måste väl också göras antar jag. Nu är det faktiskt bara mindre än 4 månader tills jag tar studenten(?!) så det gäller väl att ligga i lite med studierna... Kan inte förstå vart tiden flög iväg men ska verkligen passa på att njuta av sista tiden här på skidgymnasiet och framförallt av våren som inte känns allt för långt bort nu. Drömmer om sol, skarskidåkning och några grader varmare. Låter perfekt i mina öron och jag hoppas att det erbjuds mycket sådant inom en snar framtid!

Inledde gårdagen på absolut bästa sett med långpass tillsammans med Karin. Premiärskidrade upp på dundret för iår och med solen lysande från klarblå himmel och skare på de så var det en underbar februaridag, nästan som på våren. Mot slutet av passet råkade vi dock ut för den såkallade väggen och jag kan erkänna att det vart rätt tyst på slutet av passet haha. Hyfsat skönt att komma in, äta av galet goda bars som Karin hade gjort för att sedan få skjuts hem av denna supertjej. Förutom detta pass och en skön stödvila framför världscupen så hanns även en promenad tillsammans med Sofie å hennes Axel med innan middagen. Kvällen spenderades sedan hos Li tillsammans med hon och Vendela framför melodifestivalen. Bra avslut på en riktigt fin alla hjärtans dag!

Som rubriken lyder så är jag nu hemma igen, hemma efter mitt livs hittills största äventyr. Efter totalt 26 timmars resande från Kazakstan så var jag återigen i Kiruna, trött men glad. Hade svårt att sova på flygningarna vilket resulterade i att jag var vaken 26 timmar i streck. Har fortfarande inte riktigt kommit in i sovrutiner efter att jag kom hem utan vaknar fortfarande kring 6, även fast jag går och lägger mig senare på kvällarna... Har under de senaste dagarna vilat från träning och låtit både kropp och huvud vila upp sig igen efter 12 dagar av nya intryck, upplevelser och lärdomar. För är det något jag har bagaget fullt av efter denna resa så är det just lärdom, att lära sig att se det positiva i olika situationer och att inte ge upp. Det senaste jag skrev här på bloggen var att jag mest troligen inte skulle få tävla mer på det mästerskap som var, men att det var någonting jag helt enkelt fick acceptera. Konstigt hur det ibland kan kännas bättre av att skriva av sig lite, för efter det inlägget så kändes allt så mycket lättare. Jag fick ett annat perspektiv och att "bara" fått tävla sprinten kändes inte så "bara" mer. Jag var där, jag var glad och med mer distans till tisdagens sprint så kunde jag nästan vara lite nöjd med prestationen under det loppet. Jag åkte, jag kämpade, jag gjorde mitt bästa för DEN dagen och trots att kroppen och huvudet vägrade att samarbeta så kom jag faktiskt 31a av 60 tjejer(!). DET tycket jag faktiskt är en prestation, även fast jag ville mer så var det där jag var den dagen. 

Sen senast vi hördes så visade det sig dock att det jag först trott skulle ändras... På grund av sjukdom på tjejsidan så fick jag på eftermiddagen veta att jag var den som skulle tas in på stafetten. Därmed var det alltså inte alls sluttävlat för min del på JVM utan jag fick faktiskt ännu en chans att dra på mig Sverigedräkten, vilket var mer än jag hoppats på. Laddade upp så gott det gick under kvällen och på söndagen var det återigen dags. Körde andra sträckan i de svenska laget bestående av mig, Hedda, Moa och Ebba. Två varv på en förlängd version av sprintbanan skulle avverkas och mitt mål var att åka stort, avslappnat och att inte stressa. Lyckades bra med detta första varvet och kände hur jag ändå kunde hänga med i den fart som hölls. Men att åka en sträcka på 3,3 km är väldigt speciellt och i slutet på andra varvet hände något. Mjölksyra från h-lvetet och ännu en lång backe kvar att avverka in mot växling. Jag kämpade emot så gott det gick, men alla som känt av en riktig syrachock förstår att även vilja har svårt att ta en framåt i en sådan situation. Men tanken på att tillhöra ett stafettlag får viljan att bära lite längre och när jag äntligen skickat iväg Moa på hennes sträcka så bokstavligt talat dog jag imål. Hade sagt innan att jag skulle köra tills jag stupade vilket jag även gjorde, konstig känsla detdär... Hade återigen verkligen gjort mitt absolut bästa för DEN dagen men att säga att jag inte ville mer, det är att ljuga. Men jag åkte för laget och jag åkte tills benen inte bar mer, mer kan man faktiskt inte göra. Som en av ledarna sa när jag kom imål: 
-"Du är inte omänsklig och du kan inte göra mer än ditt absoluta bästa". 
Vårat lag slutade 4a, 1 5 sekunder från pallen. Men vi i laget hade alla kämpat vårt bästa och det räckte dit det räckte. Inte ända fram, men till en 4e plats. Vi var det 4e bästa laget i världen, DEN dagen. Det är inte fy skam, det tycker inte jag iallfall. Det som dock gör mig så otroligt ledsen och arg är sättet som media framställer saker. Kollade själv på reprisen av SVT:s sändningar och jag kan ärligt inte förstå hur man kan sitta och säga att en 19åring gör en kass sträcka på stafetten. Första gången på ett Junior VM och uttagen till att vara en del av stafettlaget, så fruktansvärt dålig är man inte då. Nu får jag vara självgod men detta gör mig så fruktansvärt förbannad. När man redan själv har en gnagande tanke i bakhuvudet om att ens prestation inte räckte till trots att man gett allt, och sedan får läsa och höra att man gjort ett "kasst lopp"  då blir man faktiskt besviken på vad det finns för människor därute. Vi lever i landet perfekt där allt ska vara så himla bra hela tiden och vinner man inte, så räknas det inte. Jag blir så frustrerad på människor som tror sig veta någonting om skidåkning och som räknade med att vi svenskar bara skulle åka till Kazakstan och skövla hem en rad medaljer. Jag vet att man inte ska läsa så mycket om vad andra skriver eller lyssna på vad kommentatorerna pratar om i TV rutan, för dem har inte den blekaste aning om någonting verkar det som. Jag står fast vid att skidåkning ska vara roligt och att prestationer är en följd av den glädje och hängivenhet man känner för sporten. Det ska inte vara press att prestera och att tvingas bära ANDRAS besvikelse om man någon gång "underpresterar" i skidspåret. Jag åker skidor för att JAG tycker att det är kul och förlåt: men ni som väljer att skriva eller prata om hur "dåligt" jag eller någon annan presterar i skidspåret, avgå! 

Nä nu fick jag ut lite av den frustration jag känt så nu kan jag återgå till en glad människa igen. För jag är glad, nöjd och tacksam över denna underbara resa. Ett minne för livet och helt klart vinterns höjdpunkt. Nu ska jag ta ikapp lite av missad skola, börja träna på igen och sikta vidare mot nya, spännande mål!!! 

Här i Almaty rullar dagarna på och jag har nu varit på resa i 11 dagar (?!). Sedan sist vi hördes så har jag även gjort min debut i landslagsdräkten, en debut som inte riktgt blev som önskat. Var SÅ laddad för att åka och framför allt så skulle det bli så himla roligt, men kroppen ville inte samma som huvudet... Slutade på en 31a plats i prologen och därav var min debut slut, 26 tiondelar från kvarten. 26 TIONDELAR! Drygt tre minuters skidåkning och sen var det slut. Så otroligt tråkigt när det inte blir som man önskar och oj så jobbigt det var att heta Lisa Vinsa timmarna efter målgång. Men samtidigt som det verkligen var SÅ tråkigt att inte få ut det som borde finnas i kroppen så gäller det att inte bryta ihop. Visst jag kanske bara får åka 3 minuter på detta mästerskap, men detta är iallfall 3 minuter i sverigedräkten som jag tidigare knappt vågat drömma om. JVM var mitt största mål i vinter och nu är jag här. Det blev inte som jag ville, men jag är HÄR. Ibland är man kanske för hård mot sig själv även om jag kan tycka att det även kan vara bra, det driver mig att utvecklas. Men just nu ska jag väga prestationen att ta mig hit större än den besvikelse jag kände tidigare i veckan. Passar istället på att träna det som går, njuta av det underbara vädret och sista dagarna här borta i Asien. Men framförallt så ska jag hejja på mina kompisar som jag tycker är så fruktansvärt bra!!!

Dagarna här i Almaty rullar på fort, fullt upp hela tiden och jag försöker verkligen att njuta till max. Igår kördes lite intervaller uppe på stadion och idag har vi testat skidor i solskenet, känns som svensk vår här! Pågrund av problem att få ihop hela sprintbanan så har sprinten som skulle gått idag alltså blivit flyttad till imorgon. Inte mig emot då vi fick en "extra" dag till att komma igång i kroppen. Är taggad och laddar för att ha så himla roligt i spåret imorgon, ingen press och ingen stress BARA att köra och ge allt för dagen. Hoppas på en pigg och stark kropp, men det blir nog bra!