När jag kom tillbaka till Östersund efter resan så kände jag mig trött i både huvud och kropp. Att ha ett högt uppsatt mål som man strävat efter hela året och sedan komma hem när det är över blir en urladdning. Tränade lite mindre och försökte att hitta ett överskott för att åka fort under årets sista skandinaviska cup i Trondheim. Det blev inte riktigt som jag önskade och trots att jag gav allt jag hade för dagen varje dag så räckte det inte dit jag ville. Men så är det, skidåkning är en tufft både kroppsligt och mentalt. Som jag skrivit tidigare så är det många känslor som ska hanteras, men där känslan av att lyckas ändå ständigt är den drivkraft som får det periodvisa kämpandet i motvind värt allt.
Någonstans inners inne så är det trots allt bara en sport, som råkar vara en väldigt stor del av mitt liv. Just nu. För det är faktiskt så det är, en relativt kort period av livet där mycket av det jag gör kretsar kring skidåkningen och där det största fokuset ligger på att hela tiden utvecklas och uppnå delmål som sätts upp längst vägen mot de största målen. En kort period av livet om man ser det i sin helhet att göra allt man kan och lite till för att uppnå dessa mål. Jag tror därför att det är SÅ viktigt att därför göra resan rolig och inspirerande och samtidigt kunna känna en enorm TACKSAMHET över att faktiskt kunna göra det man tycker är allra roligast, just nu. Att träna och att tävla. Det är få förunnat att faktiskt göra det, att träna dubbla pass nästintill varje dag och däremellan få tid till återhämtning. Det är jag tacksam över.
Det är viktigt att påminna sig om att man faktiskt lever sin dröm, det är häftigt och någonting som man lätt glömmer bort! Men nu är jag påmind och ser så otroligt mycket fram emot de tävlingar som är kvar denna säsong.
- Sverigecup (avslutning) Ö-vik 9-11 mars
- SM i Skellefteå 21-26 mars
- Volkswagen cup i Gällivare 6-8 april
- Fjälltoppshelg/SM teamsprint i Bruksvallarna 12-15 april
- Kirunaspelen 20-22 april
MYCKET roligt att se fram emot!