Fredagen eftermiddagspass som

var tänkt att bli ett skejtpass blev inte riktigt som planerat. Henke ringde från stadion och sa att han hade försökt åka skidor men att snön nådde knäna så vissa svårigheter fanns. Vi bestämde oss därför för att lämna skidorna hemma och knyta på löparskorna istället villet inte heller visade sig bli det lättaste. Förstår inte var all snö kom ifrån, men det var säkert 4dm nysnö överallt. Blev snöplumsande i dryga timmen med puls en bra bit över A1. Höll tummarna för att lördagens skidpass skulle gå bättre när jag och Emil på morgonen åkte upp till garaget för att valla de klassiska skidorna. "-ässch Emil, nog är det bättre med bra fäste, glidet är inte så noga" sa jag och smackade på några feta laget valla på de som redan fanns på skidorna. Kan säga att detta var någonting jag verkligen fick äta upp väl i spåret. Harvade runt i 2:15 med 0% glid, diagonalade i princip utför också. Men något lärde man väl sig av de också haha! På kvällen blev det ett skejtpass även där med fruktansvärt dåligt glid, ett riktigt mentalt pass. Men ändå rätt mysigt att åka runt med pannlampan i mörkret...

Julafton firades i ett -30 kallt Vittangi tillsammans med farmor. Åt klassisk julfrukost innan jag och mamma åkte iväg på julaftonscore som anordnades på sjukhuset. Bar mysigt att träna lite tillsammans med mamma innan vi gick hem igen för att byta om till lite finare kläder. Sedan följde såklar Kalle anka, som är lika tråkigt varje år men ändå en viktig tradition haha. Åt julmat, spelade spel, öppnade fina julklappar och hade det allmänt bra och mysigt tillsammans med familjen som nuförtiden sällan är samlade.

Inledde juldagen med en löptur i -24 innan vi åt lite och packade för att åka hem igen. På kvällen avverkades sedan ett magiskt pass i mörker och med norrsken, var hir fint som hellst! Idag var det åter dags att dra på sig tävlingsdräkten för klubbens årliga annandagstävling. Snöade galet mycket och var riktigt svårt att se spåret ibland, men en bra genomkörare blev det ändå. Nu ska jag vila lite och senare ut på ännu ett pass i snöstormen.

Hoppas att ni hade en fin jul. Kram.

Är i Kiruna nu för att spendera livets sista jullov på hemmaplan. Tränar, myser och njuter av att vara ledig från allt vad skolan handlar om, även fast man nu i fyran nästan kan räkna sig som heltids ledig haha. Imorse avverkades ett klassiskt skidpass uppe på Matojärvi, första gången för vintern i riktigt kallt väder. Drog på en massa kläder, frosttjep och mask så även om termometern visade -20 så gick det bra.

Imorgon är det julafton och jag förstår verkligen inte var tiden flög iväg. Spenderar därför kvällen med bingolottos klassiska uppesittarkväll och försöker få in en riktig julkänsla. Hoppas ni har det bra, kram och god jul på er!

Sista dagen innan jullov och den spenderades såklart i skidspåret. Vaknade vid 8 och laddade upp med grötfrukost framför julkalendern, ja jag är 19 år och ja jag tycker ändå att detta är ett givet inslag under December! Kl. 10 gick sedan skidbussarna upp till hellnerstadion för träningstävling. 10km skiathlon gällde för oss tjejjer medan killarna körde den dubbla distansen. För er som inte vet vad skiathlon är så körde vi tjejer alltså 5km klassikt innan vi bytte skidor och stavar för att varva samma bana en gång till, denna gång i skejt.

Som vanligt när tjejer startar i en grupp så gick det rejält fort ut från stadion, kändes som att alla åkte med livet som insatts hahaha. Körde iallfall på trots något stumma ben efter den optimistiska starten, och tillsammans med Emma lyckades vi fåi en lucka bak. Så himla roligt att kunna pressa varandra till max, vilket vi verkligen kunde göra. Kul men fruktansvärt jobbigt och en grym genomkörare nu innan julen. Nu förtjänar vi verkligen en massa julmat och en massa mys som julen innebär. Eftermiddagen spenderades sedan med att göra klart lite skolarbeten innan jag återigen drog på träningskläderna. Spenderade 1,5 timme utefter komunrundan och oj vad vi är bortskämmda med underbara spår just nu, åkte verkligen och njöt av varje meter! Bra fredag med andra ord.

Åkte som sagt hem till Kiruna under fredag för att tävla på hemmaplan under helgen. På lördagen kördes 5km klassiskt och på söndag en jaktstart på dessa tider men denna gång i fristil på samma bana. Roligt att återigen för femte helgen i rad dra på sig tävlingsdräkten, kan inte förstå hur fort tiden går. Nu är säsongen VERKLIGEN igång, har nog aldrig tävlat såhär mycket innan jul nånsin, men jag får mersmak och ser fram emot fler roliga tävlingar!
Var som sagt en kul tävlingshelg men dock med mycket varierande temperaturer. Plusgrader på lördagen som utbyttes mot -16 på söndag, vad hände där egentligen?? Tävlingsdag 2 var det därför rätt kärvt i spåret och med en kropp som faktiskt börjar känna av dessa tävlingshelger så var det en kämpigare historia. Men det som inte dödar, det härdar. Sant va? Kämpade på och är överlag nöjd med helgens insats, bra inställning och ett glatt humör gör mycket även när kroppen inte är helt pigg. 
Under helgen hade jag även Julia som sov över hemma hos oss, och vi hann med en fika  på klassiska Safari och en massa prat och mys mellan tävlingsdagarna. 

Idag är det Tisdag och därför dubbelträning för oss 3/4-or. Intervaller uppe på Dundret nu på morgonen och sedan ett lugnt pass efter kommunrundan. Hoppas ni får en fin dag. Kram. 

Usch och fy och blä vad jag hatar att vara besviken. Men fy vilken lycka att faktiskt ha världens bästa vänner som ändå gör en förväntad skitvecka bra. Blev i måndags bjuden på middag och bullbak av Naima och hennes söta småsystrar. Pratade, skrattade och bakade om vartannat. En riktig bra kväll blev det därför av en dag som varit mindre bra. Även igår hade jag lyckan att bli bjuden på middag, denna gång hos Julia som hade tillagat en galet god grönkålspaj. Även här blev det en massa mys och prat, detta betyder så himla mycket! Veckans höjdpunkter slutade inte där utan imorse var det dags igen, denna gång för försenat födelsedagsfirande för Naima. Innan dagens träningspass tog vi därför bilen upp till dundret för att spendera fina morgontimmar med hotellfrukost. Fulladdad med positiv energi kan jag säga att intervallpasset som följde blev en rolig historia. Idag var en sådan dag när det är så himla roligt att ta ut sig. Intressant hur mycket humöret egentligen påverkar prestationen..? Efter detta följde skolans årliga julbord, en riktig ätardag med andra ord. Var sedan på en väldigt lärorik och nyttig föreläsning av en extremidrottande tjej som berättade om hur man bland annat handskas med jobbiga situationen samt hur hjärnan fungerar i dessa. Kändes nästan löjligt passande just denna vecka att få lyssna på denna tjej, så skönt att förstå hur man fungerar och att det faktisk inte är så konstigt att man ibland blir just konstig i svåra situationer. Allt handlar om att se saker ur ett större perspektiv och det ska jag verkligen försöka att göra!

Imorgon åker jag hem till Kiruna och spenderar lördag och söndag med tävlingar på hemmaplan. Ska bli galet roligt och jag är laddat för att ännu en helg (redan den femte tävlingshelgen?!) få kötta ut de som finns i denna kropp!

Helgen som gått har jag spenderat i Piteå för säsongens första Scandic cup, som inte riktigt gick som jag ville fast ändå så fruktansvärt bra. Vet att jag kommer att kunna titta tillbaka på denna helg med ett leende om en vecka eller så, men just nu svider det faktiskt lite i skidåkarhjärtat. Trots att jag gjorde mitt bästa, kämpade som aldrig förr och ville mer än någonsin så kan man inte alltid styra allt till sin fördel. I helgen var det på tok för mycket stolpe ut, men vad ska man göra åt det. "Bryt ihop & kom igen", ja det är lätt att säga men svårt att följa. För ett halvår sedan satt jag dock här på samma plats som nu, hemma i soffan med en besvikelse större än någonsin. Jag hade varit sjuk en längre period och var det fortfarande, vilket var någonting som bröt ner mig mer och mer. Det är löjligt hur mycket jag då insåg hur mycket denna idrott betyder för mig, när varje dag gick ut på att drömma mig bort till ett träningspass, till känslan att kunna pressa min kropp till max och att få känna sig så trött som man bara blir av träning och tävling. Då hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att göra de jag gjorde ihelg eller att över huvud taget kunna vara med, kunna göra framsteg och faktisk prestera det jag nu gör. För det ENDA jag ville för ett halvår sedan var att kunna träna, och nu sitter jag här på samma plats med en besvikelse över en helg där jag presterat bättre än jag någonsin trodde att jag skulle göra när jag satt här senast. Efter en helg där stolpe ut fick bryta ner mig även fast jag känner att kapaciteten finns där, även fast jag känner att viljan är där, viljan att åka ännu fortare.  Så nu ska jag torka tårarna och glädjas över allt som faktiskt gick så fruktansvärt bra och SEN, då ska jag komma igen.

Nästa gång kanske stolpe ut blir stolpe in, tårar av besvikelse blir tårar av glädje och detta blogginlägg blir ett inlägg om lyckan över att lyckas. För jag ska knyta näven, vässa hornen och ALDRIG ge upp! För jag lovar er att besvikelsen över att inte kunna träna och att inte kunna göra det man tycket är så fruktansvärt roligt skär mer i hjärtat än någonting annat. Nu kan jag träna och göra allt jag vill, det betyder mest!