Det här med att fatta egna beslut och tro på det man gör är inte lätt, har aldrig varit särskilt lätt tycker jag. Det är svårt att veta vad som är rätt och fel eller vilken väg man ska välja när man står inför ett val. För hur ska man veta om man gör just rätt eller fel i det man bestämmer, främst inom idrotten för min del. I våras och början av sommaren var jag sjuk en längre period och jag hade verkligen svårt att hantera bara tanken på att inte kunna träna som jag ville. I efterhand har jag insett att jag innan detta nog inte riktigt förstod hur mycket denna idrott betyder för mig, hur mycket jag verkligen vill det här. För att inte kunna göra det man tycker är så fruktansvärt roligt är långt ifrån den vardag jag vill leva i. Det värsta var nog kanske inte bara att inte kunna träna utan det var nog förändringen jag såg på mig själv, eller egentligen det min familj såg. Pappa sa en gång: "tänk om du bara kunde krypa ur din egen kropp och se dig själv utifrån en sekund så skulle du se hur konstigt du beter dig och hur mycket du har att vara glad över." Att hålla på med en sport som längdskidåkning handlar inte bara om att vara fysiskt stark som jag trott förut, det handlar även om att ha huvudet med och vara mentalt stark att kunna ta motgångar som blivande framgångar. Man måste må bra i huvudet för att kunna prestera maximalt, det är något jag hoppas jag börjat lära mig och någonting jag tagit med mig idag. För idag sitter jag på en buss påväg till Östersund. En resa på 11 timmar som jag gör bara för min egen skull, för att jag ska må bra. Har som jag tidigare skrivit haft känningar i ryggen efter löpintervallerna förra måndagen som jag planerade att låta försvinna av sig själv. Men nu en vecka senare har jag valt att göra det som känns bäst för min kropp just nu. Åker alltså ner till Östersund å träffar världens bästa Maggie (landslagets sjukgymnast) som ska se till så att ryggen förhoppningsvis blir helt bra. Samtidigt ska jag försöka passa på att träna det kroppen tillåter, inne på rullbandet, i vattenlöpbassäng eller utomhus vi får helt enkelt se. I vilket fall som helst så tror jag att detta är det bästa alternativet för mig just nu då det är mindre än 3 veckor till första tävlingen, och då vill jag vara hel och stark. Att fatta egna beslut är inte lätt, men så länge man går sin egen väg och gör det man tror på så är det rätt.
