Mycket har hänt sedan sist det skrevs någonting här, men jag ursäktar mig inte. Jag skriver när jag får lust och nu föll lusten in. Säsongen 2018-2019 är nu över och jag är SÅ tacksam över allt vad denna vinter har inneburit. Jag har fått uppleva så mycket och inte minst lärt mig så oerhört mycket.
Under Skandinaviska cupen i Madona fick jag för första gången kliva upp på pallen, ett stort steg för mig. Helgen därpå fick jag möjligheten att köra världscupen i Holmenkollen, en tre mil i klassisk stil som jag har drömt om att få åka. Vilken upplevelse och väl i mål kände jag mig verkligen som en vinnare. Jag krigade för varje meter och använde mig av alla mentala tankesätt som jag någonsin har hört. För det var tufft, så himla tufft fram till halva loppet där jag fick möjlighet att byta skidor till ett par som gjorde det möjligt att plocka många placeringar på sista halvan av loppet. Men det jag tar med mig mest från denna dag är hur mycket vilja och pannben betyder under en tävling. Jag lyckades ta världscuppoäng, vilket gör mig stolt. Men det jag tar med mig mest är det växande pannbenet som jag vet att jag kommer ha stor nytta av framöver.
Helgerna som följde innehöll världscup i Falun (även det en SÅ häftig upplevelse!), sveriecupavslutning i Kalix, SM 30 km fri stil i Gällivare, Dundret runt och slutligen teamsprint och Fjälltoppsloppet i Bruksvallarna.
SM och 30 km fri stil på en tuff bana i Gällivare var verkligen ett lopp som jag har haft som mål under denna vinter och som jag sett fram emot så mycket. Detta visade sig bli en helt underbar skiddag. För min egen del så räckte det till en 4e plats, 30 sekunder upp till 3e plats. Den bästa placeringen på SM 3 mil hittills i min karriär och det gör mig stolt. Alla tjejer i klubben lyckades även köra in sig som topp 9 vilket ledde till lagguld. Killarna i klubben levererade även dem bokstavligt på topp! Johan vann, Björn blir 3a och Viktor 6a. En sjuk laginsats där dem hjälptes åt att dra och gjorde loppet över 50 km tillsammans. Att sedan se dem i mål, glädjas med varandra. Det ger mig gåshud, det ÄR inspiration. Vilka grabbar vi har i klubben!!!
Säsongen avslutades enligt tradition i Bruksvallarna med SM teamsprint följt av Fjälltoppsloppet. Jag fick äran att köra team-sprinten med Emma vilket var riktigt kul och vi kämpade allt vi hade för dagen vilket räckte till en plats i finalen och en 7e plats totalt. Fjälltoppsloppet (35 km fri stil) blev även det en rolig historia som slutade med vinst. Häftigt att få kliva högst upp på pallen på årets sista lopp. Ett toppen avslut på en toppen säsong.
Med detta inlägg vill jag även passa på att tacka alla som håller tummarna för mig, mina sponsorer som gör min skidsatsning möjlig, mina tränare Magnus och Stefan som är en STOR del i vinterns framgångar, min klubb och klubbkompisar som är guld, mina vänner och inte minst min familj som peppar och stöttar i med och motgång. Från djupet av mitt hjärta, TACK.
Under Skandinaviska cupen i Madona fick jag för första gången kliva upp på pallen, ett stort steg för mig. Helgen därpå fick jag möjligheten att köra världscupen i Holmenkollen, en tre mil i klassisk stil som jag har drömt om att få åka. Vilken upplevelse och väl i mål kände jag mig verkligen som en vinnare. Jag krigade för varje meter och använde mig av alla mentala tankesätt som jag någonsin har hört. För det var tufft, så himla tufft fram till halva loppet där jag fick möjlighet att byta skidor till ett par som gjorde det möjligt att plocka många placeringar på sista halvan av loppet. Men det jag tar med mig mest från denna dag är hur mycket vilja och pannben betyder under en tävling. Jag lyckades ta världscuppoäng, vilket gör mig stolt. Men det jag tar med mig mest är det växande pannbenet som jag vet att jag kommer ha stor nytta av framöver.
Helgerna som följde innehöll världscup i Falun (även det en SÅ häftig upplevelse!), sveriecupavslutning i Kalix, SM 30 km fri stil i Gällivare, Dundret runt och slutligen teamsprint och Fjälltoppsloppet i Bruksvallarna.
SM och 30 km fri stil på en tuff bana i Gällivare var verkligen ett lopp som jag har haft som mål under denna vinter och som jag sett fram emot så mycket. Detta visade sig bli en helt underbar skiddag. För min egen del så räckte det till en 4e plats, 30 sekunder upp till 3e plats. Den bästa placeringen på SM 3 mil hittills i min karriär och det gör mig stolt. Alla tjejer i klubben lyckades även köra in sig som topp 9 vilket ledde till lagguld. Killarna i klubben levererade även dem bokstavligt på topp! Johan vann, Björn blir 3a och Viktor 6a. En sjuk laginsats där dem hjälptes åt att dra och gjorde loppet över 50 km tillsammans. Att sedan se dem i mål, glädjas med varandra. Det ger mig gåshud, det ÄR inspiration. Vilka grabbar vi har i klubben!!!
Säsongen avslutades enligt tradition i Bruksvallarna med SM teamsprint följt av Fjälltoppsloppet. Jag fick äran att köra team-sprinten med Emma vilket var riktigt kul och vi kämpade allt vi hade för dagen vilket räckte till en plats i finalen och en 7e plats totalt. Fjälltoppsloppet (35 km fri stil) blev även det en rolig historia som slutade med vinst. Häftigt att få kliva högst upp på pallen på årets sista lopp. Ett toppen avslut på en toppen säsong.
Med detta inlägg vill jag även passa på att tacka alla som håller tummarna för mig, mina sponsorer som gör min skidsatsning möjlig, mina tränare Magnus och Stefan som är en STOR del i vinterns framgångar, min klubb och klubbkompisar som är guld, mina vänner och inte minst min familj som peppar och stöttar i med och motgång. Från djupet av mitt hjärta, TACK.
