Hej på er nu var det ett tag sedan vi hördes här på bloggen. Sedan det senast skrevs här har jag tillsammans med klubben varit ner till Torsby och säsongens andra juniorcup samt JVM test. Medan pappa och Bosse körde ner i minibuss så hade vi aktiva turen att flyga ner till Stockholm under onsdagen där vi sedan blev upphämtade för minibuss resten av vägen. Detta blev alltså en betydligt mer behaglig resa än de annars 120 milen i buss som antagligen hade gjort en rätt seg. På torsdagen åkte vi igenom sprintbanan inför fredagens tävling som var sprint. Inte vilken sprint son helst utan JVM-test i klassen D17-20 (tävlar i vanliga fall endast i klassen D19-20, men nu var det alltså alla i samma klass). Blev dock inte riktigt som planerat med uppladdningen inför fredagens tävling. Hade så otroligt svårt att sova så gissar väl på att det endast blev runt två timmars sömn. Lyckades dessutom försova mig på morgonen vilket resulterade i en riktigt snabb frukost, inte alls innehållande det jag egentligen ALLTID äter på tävlingsdagar (ja är väl lite tics vad gäller att alltid äta samma haha). Åkte iallafall till stadion med stadiga två timmars sömn, kände mig som en zombie på uppvärmningen men sen hände något och ja något måste ha lossnat i samma stund som prologen drog igång... Lyckades faktiskt med en andra bästa prologtid, vilket är rekord för min del. Dagen fortsatte med mitt heat där jag tog mig imål som tvåa, vilket resulterade i en semifinalplats. Vet inte hur många gånger denna dag jag sa till pappa: Nä nu är resten bara bonus, nu åker jag bara å sen blir det vad det blir! Verkade vara dagens rätta inställning för i semin åkte jag in mig som fyra imål och lyckades knipa den sista luckyloosertiden till finalen. Även det rekord för min del i sprintsamanhang!!! Dagen räckte till en 5e plats, och jag var SÅ glad men även SÅ trött. Eftersom att jag aldrig tagit mig till final så har jag aldrig fått möjlighet till 4 sprintlopp på en dag och det slet nog mer än jag trodde...
På lördagen var det dags att dra på sig tävlingsdräkten igen, denna gång för 5km skejt. Hade snöat rejält och fortsatte snöa under loppet, vilket gjorde föret rejält tungt och benen fick slita hårt för att ta sig uppför backarna. Var en tuff resa vilket jag kände redan första metrarna, detta skulle bli en mental tävling. Är ändå nöjd med lördagens insatts då jag kände att jag verkligen gav allt, allt vad kroppen hade att ge just den dagen. Sen är det alltid svårt då man alltid vill åka fortare men i lördags var det kroppen som sa nej, inte huvudet.
Viljan att åka fort behöll jag även till söndagens lopp som var något jag laddat länge för, min favoritdistans 10km klassisk masstart. En bana mätt 2,8km skulle vi tjejer alltså varva 4 varv på, en bana med många fina åkbackar vilket brukar passa mig rätt bra. Hade även så himla bra skidor vilket gjorde att jag kunde trycka på bra uppför backarna och samtidigt glida på riktigt bra i utförsbackarna (stort tack till Madshus som hjälpte till med vallning, och SJÄLVKLART även pappa som spenderade hela helgen i vallboden!). Loppet gick som jag önskade och jag kunde hela tiden hålla mig i täten och på så vis undvika att hamna i trassel med andras skidor och stavar, då det ofta är väldigt tight i masstarter... Åkte in mig på en tredjeplats och även här rekord i cupsammanhang, första pallplatsen! Om jag var glad, ja det kan hända...
Nervositeten och anspänningen jag känt över denna helg var dock inte slut än, för nu var det ytterligare en sak att vänta på... Säsongens stora mål och någonting jag drömt om SÅ många gånger, SÅ många nätter. Detta var sista uttagningshelgen för junior VM och nu skulle truppen bestående av 12 åkare (6 tjejer+6 killar) presenteras. Var nog länge sedan jag blev så ställd och så oerhört stolt över mig själv när jag äntligen fick veta det jag väntat på, jag har tagit mig till JVM... Vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att jag är så väldigt, väldigt glad. Men på samma gång förstår jag hur det skulle kännas att inte få åka och med respekt för detta så är jag så oerhört tacksam.
Nu är jag hemma i Kiruna igen på obestämd tid, kanske ända fram tills planet går mot mitt hittills största äventyr!