Inledde dagen med tuffa intervaller uppe på dundret, tungt men väldigt nyttigt. Åt sedan lunch och vallade skidorna inför dagens andra pass som även de avverkades på dundret. Blev klassisk skidåkning och trots halvdåligt fäste (att valla klister är väl inte största talangen) så var det ändå ett bra pass. Avslutade med lite bål och andra övningar på gymmet innan jag gick hem. Tvättade, åt middag och nu är jag parkerad i soffan i väntan på ork att ta mig till sängen.
Idag är det förresten en väldigt speciell dag, en dag då jag alltid låter livet stanna upp lite extra. Just idag är det 5 år sedan jag förlorade en av de finaste människorna jag vet, 1825 dagar sedan min morfar blev den finaste stjärnan på himlen. Ibland kan jag komma på mig själv med att i huvudet rabbla telefonnumret som jag SÅ många gånger velat ringa, till han min underbara morfar. Men det går inte, det kommer aldrig att gå... Även fast 11 november alltid kommer att vara en tuffare dag, så vill jag aldrig sluta minnas. Jag vill fortsätta minnas, jag vill fortsätta skratta och jag vill fortsätta le åt alla de underbara saker vi upplevde tillsammans. För jag fick äran att lära känna en levande ängel och det är jag så evigt tacksam över. Alltid älskad, aldrig glömd.
