Söndag idag, och dagen inleddes i vanlig ordning med frukost framför Nyhetsmorgon. Tror jag ska sluta skriva det, känns som att varje inlägg börjar med detta (men är man en rutinmänniska så är man haha). Koffeinkikkade igång med massa kaffe och bytte sedan om för dagens träningspass. Blev ett skejt distanspass på goflabanans slingor även denna gång med klubbkompisen Henrik, standard träningssällskapet senaste dagarna! Var riktigt skönt väder med endast 2 minusgrader, hyfsade spår och en del sol som tittade fram. Var dock hyfsat trött i benen efter gårdagskvällens gympass, innehållande en massa rump-övningar och bak/framsida lår. Skönt att känna att övningarna tagit var dem skulle iallfall! Nu sitter jag och ska försöka få lite pluggande gjort innan det blir att gå till vallaboden för att förbereda lite skidor inför veckan. Imorgon planerar jag även att köra mitt första klassiska pass på natursnö för denna vinter, tror nog att det ska gå bra. Är ändå nöjd över att jag lyssnat på kroppen och låtit ryggen ta sin tid att bättras på innan man kör på med hårdare belastning igen, kanske börjar mogna till lite vad gäller mitt träningstänk. Men har insett att om kroppen ska göra det du vill så måste du vara snäll mot den, förstå vikten av att både träna men även viktigast av allt: att vila, sova och äta bra. Att träna är nog egentligen mitt minsta problem då det verkligen är det bästa som finns, mår uppriktigt sagt dåligt av att inte aktivera min kropp dagligen. Men på samma gång så kan detta kanske vara det största problemet inte bara för mig utan för många skidåkare. Man är så inne i sitt träningstänk och det är i många fall väldigt lätt hänt att man tränar mer än planerat. Detta är dock någonting jag tror att iallfall jag mognat med de senaste halvåret, det är inte bara timmar som ger det är kvaliteten på de passen man utför. Det handlar inte om att träna mest utan jag tror att mycket handlar om den inre drivkraften. Att verkligen vilja någonting och vara beredd att lägga ner den tid som krävs samt att välja bort vissa saker är nog det som gör skidåkning till en livsstil. En sak är det att kunna träna mycket (viktigt även det) en annan sak att anpassa sin vardag efter det. Komma ihåg att äta ordentligt, att sova ordentligt och att innerligt brinna för det man gör. Jag tror att detta är någonting som kan ta en lång, en inre drivkraft som får en att inte dumträna (bara för att man tycker det är så himla roligt att fara ut på pass), att inte slarva med maten och att inte låta någon ta din energi. Jag tror på riktigt att alla kan bli bra på det man gör, bara man går sin egen väg och som ovan inte slarvar på sidan om träningen. Alla kan träna mycket men alla kan inte träna smart. Tänk på det: kvalité framför kvantitet. Ska själv läsa detta och ta åt mig av mina egna ord nu.
Nu blev det ett lite djupt söndagsinlägg men tycker att det jag skrivit är ganska intressant att tänka och fundera kring...