Veckan efter lägret packade jag, mamma och pappa två bilar och ett släp för att förflytta oss 85 mil neråt i landet. Tolv timmar efter avfärd rullade vi äntligen in i Östersund där jag nu bott i snart två veckor. Som sagt så har allt varit väldigt nytt sen jag kom hit, ny stad, ny träningsmiljö, nya människor, nytt nytt nytt! Även om allt känns väldigt ovant så trivs jag mer för varje dag som går, och allt faller på plats mer. Bor uppe på skidstadion och har även turen med tre andra skidåkande grannar som förgyller tillvaron här. Inledde även under under förra veckan ett nytt samarbete med lunchrestaurangen Arctura här uppe på skidstadion. Är verkligen så tacksam för detta då det underlättar vardagen som elitsatsande skidåkare enormt. Att restaurangen dessutom ligger högst upp i Arctura tornet med utsikt över hela Östersund och med mat av världsklass gör inte saken sämre!
Nu var det längesen sist det skrevs någonting här på bloggen, det beror till stor del på det rubriken säger. De två senaste veckorna har verkligen innehållit en massa nytt och därav mindre tid över till bloggande. Men innan jag berättar lite mer om de så ska jag kort summera klubblägret som anordnades uppe i Björkliden här i början av Augusti. Spenderade som sagt 7 träningsdagar i underbara fjällen tillsammans med Piteå elit. Varvade långa fina löp/skidgångpass med tuffa intervallpass och rullskidåkning efter Norgevägen. Förutom den första dagen då det blåste och var riktigt kallt så hade vi tur med vädret och fick se fjällvärden från den bästa sidan. Vi hade även turen att bo i lyxstuga med jacuzzi och utsikt över lapporten så rätt svårt att klaga över någonting denna lägervecka. Toppenläger med ett toppengäng helt enkelt! Veckan efter lägret packade jag, mamma och pappa två bilar och ett släp för att förflytta oss 85 mil neråt i landet. Tolv timmar efter avfärd rullade vi äntligen in i Östersund där jag nu bott i snart två veckor. Som sagt så har allt varit väldigt nytt sen jag kom hit, ny stad, ny träningsmiljö, nya människor, nytt nytt nytt! Även om allt känns väldigt ovant så trivs jag mer för varje dag som går, och allt faller på plats mer. Bor uppe på skidstadion och har även turen med tre andra skidåkande grannar som förgyller tillvaron här. Inledde även under under förra veckan ett nytt samarbete med lunchrestaurangen Arctura här uppe på skidstadion. Är verkligen så tacksam för detta då det underlättar vardagen som elitsatsande skidåkare enormt. Att restaurangen dessutom ligger högst upp i Arctura tornet med utsikt över hela Östersund och med mat av världsklass gör inte saken sämre! Sen jag kom hit till Östersund så har jag även hunnit äta middag på nyöppnade restaurangen Vezzo med ett gäng skidtjejer, plockad jordgubbar på Rödön med Hedda, tacomyst på min veranda, ätit surströmming (trodde aldrig att den dagen skulle komma, men det var så gott!) med Camp Södergren gänget, plockat blåbär, tränat en massa och idag inlett ett hemmaläger tillsammans med skiduniversitetet här i Östersund. Även om jag verkligen tror att livet här i Östersund kommer att bli hur bra som helst så känns det ändå lite konstigt med 85 mil hem. Blir en rätt stor skillnad i jämförelse med de 12 milen jag har haft hem från Gällivare de senaste fyra åren... SÅ även här är det verkligen någonting nytt, att bo så här långt ifrån hem HEM!
0 Comments
Leave a Reply. |
Arkiv
May 2019
|