Ha det fint så hörs vi förhoppningsvis snart!
Kram/ Lisa
Senast det skrevs någonting här på bloggen så hade jag vilodag och var på väg till Sollefteå för läger med klubben. Idag (söndag) har jag också vilodag och är ännu en gång på väg på läger. Denna gång med landslaget och i Vålådalen, inte en så lång resa vilket betyder en vilodag på hemmaplan innan vi senare under eftermiddagen rullar iväg. För att backa tillbaka så var jag alltså i Sollefteå på läger med klubben 15-22 juli. Det blev en riktigt bra men tuff vecka innehållande bland annat Hallstatest (löptest uppför slalombacken) samt stak- och skejtintervaller upp mot hotellet. Utöver detta så samlandes det en hel del timmar med längre löppass och rullskidor på rullskidbanan. Mellan passen så hann vi med en massa bad (riktigt välbehövligt i den galna värmen som vi hade hela veckan) samt en kväll hos familjen Solin där vi blev bjudna på grillmiddag. En fin vecka med klubben och även våra lokala guider i Sollefteå som var med på lägret, en riktig guldvecka! Väl hemma i Östersund så väntade en vilodag. Dagen förgylldes på bästa sätt tillsammans med min kompis Matilda som var på besök i Östersund och som jag inte träffat sen hon flyttade härifrån i december. Så efterlängtat och så mysigt att få en hel dag tillsammans. Solning i Minnesgärdet, lunch på Arctura och sedan hämtmiddag uppe vid Frösötornet. Hon är bäst och jag är en lyckligt lottad vän. Efter en tuffare period med mycket och hård träning så väntade sommarens enda riktigt riktigt lugna vecka på träningsfronten. Istället för fokus på enbart träning så fick jag mina föräldrar på besök och det blev en "semestervecka" på hemmaplan i Östersund. Vi hade det verkligen så mysigt och hann med en hel del turistande. Jordgubbsplock på Rödön, lunch på kretsloppshuset i Mörsil, strosande i Åre och kabinbana upp till toppen på Åreskutan, middagar ute på gården i sommarvärmen och en dag på stan här i Östersund. Dagar tillsammans som var så värdefulla då det går lång tid mellan gångerna vi ses. Att under en vecka också kunna fokusera på lite annat än bara träning tror jag var välbehövligt för huvudet och en mental omladdning för kommande hårdträning. Det blev tomt när dem åkte norrut igen men som tur är så går tiden fort och snart så ses vi igen! Även fast det blev lite tomt och tråkigt när mamma och pappa åkte hem så väntade en vecka i Östersund med en massa roligt. Lite mer träning som var efterlängtat, häftigt hur kroppen vänjer sig att träna mycket och hur rastlös den blir av att inte göra det den är van vid. Förutom träning så har veckan innehållit bad i surfbukten, test av skidskytte tillsammans med bästa läraren Felicia (så imponerad av hur grym hon är för det är verkligen inte lätt), middag hos Stina (en SÅ god lasagne som hennes mamma lagat, tack Karin!), vezzomiddag i badhusparken med ett stort härligt gäng samt avskedsmiddag tillsammans med fina Hedda som är på väg tillbaka till USA för ännu ett år på collage. En fin vecka som idag avslutas med resa till Vålådalen och samling för kommande veckas läger. Jag är SÅ taggad och SÅ SÅ SÅ sugen på att träna hårt och mycket.
Ha det fint så hörs vi förhoppningsvis snart! Kram/ Lisa
0 Comments
Bara några dagar efter senaste inlägget här så åkte jag ner till Stockholm för vidare resa mot Örebro för en sponsordag med laget och sedan Torsby för årets andra läger. Nio lägerdagar innehållande 1 pass/dag i skidtunneln varvat med rullskidåkning, löpning och även en rullskidtävling (inge bråten memorial). Många tuffa och utmanande pass som förhoppningsvis har stärkt pannbenet ytterligare och gjort en lite starkare. Alla i laget inklusive ledare är drivna och motiverade att göra jobbet bra och det är tacksamt att vara en del av detta grymma gäng som alla strävar mot samma mål att utvecklas. Under dessa nio dagar hade vi även en eftermiddag med vila vilket vi tog tillvara på till max. En tur till Mormors glasscafé (som verkligen levde upp till förväntningarna) och ett bad gav oss ny energi till de pass som återstod av lägret. Direkt efter lägret i Torsby flög jag upp till Kiruna för en vecka. Det är inte ofta jag hinner åka hemhem och det blir ofta långt mellan gångerna. Dagarna i Kiruna blev därför extra värdefulla och fylldes med en massa tid med familjen, en tur till farmor i Vittangi, träning med Henke, Emil och även min gamla klubbkompis Micke som hade hittat till Kiruna. En fin vecka i norr innan jag flög tillbaka till Östersund. Som tur är blev det bara ett kort hejdå till mamma och pappa då dem redan nästa vecka kommer hit till Östersund och hälsar på. Ser fram emot dagar tillsammans där vi ska turista runt lite här i stan, bara jag mamma och pappa. Väl tillbaka i Östersund så har träningen rullat på och jag har packat om för läger i Sollefteå tillsammans med klubben som börjar idag. De sista återstår att fixa innan Björn och Viktor plockar upp mig vid lunch för vidare resa mot Sollefteå för en veckas träning vilket jag ser fram emot!
Förutom fina träningspass i sommarvärmen så blev inbjudan till Ida och Anders årliga pizzakväll i Överböle under gårdagen helt klart veckans höjdpunkt. Jag hade vilodag och åkte därför dit redan efter lunch och levde ett riktigt drömliv under eftermiddagen/kvällen med bad, pizza och trevligt umgänge. Drygt 40 personer som värdparet servade med pizza i VÄRLDSKLASS gjord i vedugn, jag är imponerad av deras roddande med detta och så tacksam för en fin dag. En massa lykoenergi rikare så är jag nu laddad inför kommande veckas läger. Förra veckan inleddes verkligen på bästa möjliga sätt med paket innehållande finaste kläderna från Craft och likaså handskar från Hestra. Som ni kanske märker så älskar jag färg och att piffa till träningspassen lite extra gör allt så mycket roligare. Så ni kan gissa om det var en lycklig tjej som fick plocka upp allt fint, en väldigt väldigt bra 1 dag förtidig födelsedagspresent, bra timing! Då jag nästan alltid tränar dubbla pass varje dag så innebär det även att jag största delen av dagen går klädd i träningskläder. Därför är det SÅ otroligt tacksamt med paket som dessa och någonting som är guld värt. Träning i alla slags väder är heller aldrig något problem! Ett tips är att kika in på crafts hemsida då det just nu pågår sommarrea, passa på att fynda här: www.craftsportswear.com/sv/ Min födelsedag inleddes med en skejttur på rullskidbanan tillsammans med Ida, självklart iförd en del av de nya kläderna. På kvällen samlades vi ett gäng nere på Pinchos för middag, det enda jag önskade. En fin kväll tillsammans med ett bra gäng och det fick jag. Vänskap är fint och jag är lyckligt lottad med SÅ många underbara, kloka och fina människor runt omkring mig. Fulltankad med energi så fortsatte veckan med maxtest på torsdag och ett minst lika tufft pass inne på gymmet under lördagen. Maxtest kan vara något av de mest ångestfyllda man gör under året, men OJ så härlig känslan är efteråt. Såhär går det till:
En VÄLDIGT tuff inledning på torsdagen. Men jag är nöjd och att svart på vitt kunna se att man är på väg åt rätt håll är skönt, motivationshöjande och glädjande. Men det är lång tid kvar till tävlingspremiären och mycket hinner hända, en häftig och tuff resa mot säsongen 2018-2019. Jag är redo för hårt slit och många träningstimmar. Vilodag på fredag innehållande försenat födelsedagsfika tillsammans med fina Jenny. En perfekt uppladdning för att på lördag åter vara redo för ett tufft pass inne i gymmet med stakning/styrka. På eftermiddagen belönades jag dock med en härlig löptur och sedan ett kvällsdopp tillsammans med systrarna Lindqvist. En tuff men fin lördag. På måndag är det återigen dags för läger tillsammans med laget. Denna gång ska vi till Torsby för skidåkning inne i tunneln och barmarksträning, perfekt att kunna kombinera båda. Innan vi åker ska dock några pass genomföras på hemmaplan, väskan ska packas och skidorna vallas.
Senaste två veckorna har verkligen innehållit det som jag trivs bäst med, livet i träningsbubblan. Även om många timmar har tränats denna vecka och träningsvärken från ett nytt styrkeprogram har varit brutal så är det veckor som dessa jag trivs bäst. Att få känna sig trött och nöjd över väl genomförda pass är härligt, och även om vissa träningspass känns tuffa i stunden så är känslan efteråt den bästa som finns! Låter bilderna nedan tala för de senaste två veckorna: Idag har jag vilodag och jag planerar inför kvällens middag då jag står som middagsvärd. Spånar på långkok av älgkött (tack pappa!!!) och hoppas det blir lika bra som tänkt.
Ha en fin lördag! Kram. OCH justja, veckans tips: Om ni inte har sett tv-serien Younger på tv 4 play, se den. Veckans craving på sidan om träningen ;) Den som väntar på något gott... Standard inledning på mina inlägg här på bloggen, nu var det längesen sist. Som jag skrev senast så hade jag fortfarande en del tävlingar kvar för säsongen 2017/18 vilket skulle visa sig bli riktigt bra minnen att nu titta tillbaka på. Sverigecupen avslutades i Örnsköldsvik vilket inte blev någon större succé i spåret, men tack vare tidigare tävlingar under året så fick jag ändå åka hem med en 4e plats i den totala Sverigecupen. En fin belöning efter en tuffare helg! Efter helgen i Örnsköldsvik så försökte jag att nollställa allt och inte reflektera över den tyngre känslan som funnits sedan U23 VM. Denna omladdning skulle visa sig vinnande inför SM i Skellefteå som började 1,5 vecka senare. En helt fantastisk vecka tillsammans med klubben där vi tillsammans lyckades få med oss 6 av 6 möjliga lagguld (klubbåkares 3 bästa tider som slås ihop). Detta visar enligt mig att vi TILLSAMMANS kan lyckas och vikten av ett väl sammansvetsat gäng som gemensamt kämpar mot högt uppsatta mål. Fulltankad med glädje och energi från klubbkompisar, ledare och vallare så lyckades även jag göra några av mina bästa resultat hittills i karriären. Höjdpunkten blev den avslutande 3 milen där jag verkligen lyckades pressa huvudet och kroppen till max vilket resulterade i en 6e plats. Jag är så stolt över mig själv men minst lika stolt över mina grymma klubbkompisar. Viktor som verkligen lyckades vända en enligt honom "nattsvart" period till någonting sjukt bra, så imponerande men inte förvånande att han kan åka fort, sjukt fort. Mia som slutar 5a på 15 km masstart och utöver detta fortsätter att LEVERERA varje dag. Magda som gör comeback på SM sprinten och direkt levererar med att ta sig vidare från prologen. Inte bara ta sig vidare utan med ett stort leende som sprider så mycket glädje till alla på plats, hon är grym! Johan som slutar 9a på 30 km masstart och sedan följer upp med att bli 5a i prologen på sprinten vilket visar att han är grym i både distans och sprint. Björn som slutar 8a på 5 milen och 6a på 15 km fritt trots fall, så sjukt stark. Charlotte som visar vart skåpet ska stå på samtliga distanslopp och som aldrig är rädd att dela med sig av sina erfarenheter, guld värt med en förebild som henne. Och Emma, de senaste tillskottet i klubben som aldrig är rädd för att ge allt och som levererar en GRYM första SM-vecka och sprider så mycket glädje. Härligt med lite kärleksförklaringar för jäklar vilket gäng. Efter SM väntade lite påskledighet med familjen i norr. En fin vecka med en massa kvalitetstid tillsammans. Direkt efter detta åkte jag vidare till Gällivare för att delta i årets upplaga av Volkswagen tour som består av 3 deltävlingar. Staksprint, 5 mil (dundret runt) och sedan en avslutande jaktstartsklättring uppför Dundret. Detta var en riktigt utmanande men rolig helg och trots en tuffare 5 mil så lyckades jag bokstavligen klättra mig upp till en tredje plats under tävlingshelgens sista dag. En härlig känsla att nå toppen efter en utmanande helg. Direkt efter helgen i Gällivare så körde jag ner till Östersund för att packa om och resa vidare mot Bruksvallarna för SM-teamsprint och Fjälltoppsloppet (35km). Jag åkte teamsprinten tillsammans med Emma där vi lyckades knipa en plats i finalen och slutade 10a. På fjälltoppsloppet slutade jag 6a vilket jag är väldigt nöjd med. Då klubben hade hyrt en stuga hela veckan så hade vi mycket tid även utöver tävlingarna som vi njöt av till fullo. Fina skidturer, våfflor i Össjöstugan, spel, matlagning och bara bra häng tillsammans. En vecka i världsklass! Efter detta var tanken att tävla under Kiruna spelen, men då en förkylning satte stopp för detta så fick jag istället agera hejarklack och umgås med familjen en helg. Härligt det med. Sedan väntade säsongen 2018/2019 första läger, klubbens läger i Saxnäs. Bland det bästa på hela året, jag älskar Saxnäs för att inte tala om Saxnäsgården där vi bor varje år. SÅ bra service och så underbart fina spår och skarturer. Som väntat så uppfylldes verkligen förväntningarna för denna vecka. Trots mycket träning så är det avslappning för huvudet att komma iväg på detta läger i den fantastiska miljön. Under veckan i Saxnäs så fick jag även roliga besked i form av uttagning till årets landslagsgrupper. Jag tillhör inför denna säsong en satsning under A-laget som heter team Bauhaus. Detta innebär samma förutsättningar som A-laget med läger förutom ekonomisk ersättning. Att få denna möjlighet är guld värd och jag ser verkligen fram emot att ta tillvara på detta! Även Björn och Johan är med i team Bauhaus, Charlotte i A-laget, Emma i utmanarlaget samt Magnus och Stefan som tränare i A-laget/team Bauhaus för oss damer. SÅ kul med många från klubben. Efter Saxnäs så fick vi därför åka till Stockholm en dag för information/kläduttdelning och pressträff. En spännande och inspirerande dag. Igår kom jag hem från årets första läger tillsammans med laget, 8 dagar i Sognefjäll. Många träningstimmar, tuffa pass, bra sparring och strålande sol summerar en underbar vecka. Det känns så spännande att få vara en del av detta och någonting som jag är otroligt tacksam över. Nu är jag åter tillbaka i Östersund och väskan är uppackad för några veckor på hemmaplan innan det är dags för nästa läger, Torsby i slutet av juni.
Förhoppningsvis så dröjer det inte lika länge tills nästa inlägg ploppar upp här på hemsidan. Men tills vidare vill jag bara avsluta med att tacka alla mina samarbetspartners för ert stöd under säsongen 2017/2018 och för att ni fortsatt väljer att följa med på min resa. NI är guld. På återhörande och förlåt för eventuella stavfel, det är tufft att summera månader av frånvaro i ett inlägg! Nu har det gått några veckor sedan senaste inlägget och så även U23 VM som jag skrev om då.
När jag kom tillbaka till Östersund efter resan så kände jag mig trött i både huvud och kropp. Att ha ett högt uppsatt mål som man strävat efter hela året och sedan komma hem när det är över blir en urladdning. Tränade lite mindre och försökte att hitta ett överskott för att åka fort under årets sista skandinaviska cup i Trondheim. Det blev inte riktigt som jag önskade och trots att jag gav allt jag hade för dagen varje dag så räckte det inte dit jag ville. Men så är det, skidåkning är en tufft både kroppsligt och mentalt. Som jag skrivit tidigare så är det många känslor som ska hanteras, men där känslan av att lyckas ändå ständigt är den drivkraft som får det periodvisa kämpandet i motvind värt allt. Någonstans inners inne så är det trots allt bara en sport, som råkar vara en väldigt stor del av mitt liv. Just nu. För det är faktiskt så det är, en relativt kort period av livet där mycket av det jag gör kretsar kring skidåkningen och där det största fokuset ligger på att hela tiden utvecklas och uppnå delmål som sätts upp längst vägen mot de största målen. En kort period av livet om man ser det i sin helhet att göra allt man kan och lite till för att uppnå dessa mål. Jag tror därför att det är SÅ viktigt att därför göra resan rolig och inspirerande och samtidigt kunna känna en enorm TACKSAMHET över att faktiskt kunna göra det man tycker är allra roligast, just nu. Att träna och att tävla. Det är få förunnat att faktiskt göra det, att träna dubbla pass nästintill varje dag och däremellan få tid till återhämtning. Det är jag tacksam över. Det är viktigt att påminna sig om att man faktiskt lever sin dröm, det är häftigt och någonting som man lätt glömmer bort! Men nu är jag påmind och ser så otroligt mycket fram emot de tävlingar som är kvar denna säsong.
MYCKET roligt att se fram emot! Nu är det mer än en vecka sedan jag kom tillbaka till Östersund efter 11 dagar i Schweiz och mitt sista U23 VM. Början på resan blev inte exakt som planerad då vi under första dagen inte kunde ta oss fram till vårt boende längst in i Goms dalen. Orsaken till detta var FÖR mycket snö, lyxproblem. Jag har nog faktiskt aldrig sett så höga snövallar som när vi en dag senare än planerat kunde ta oss in i dalen, helt galet. Detta gav i alla fall goda förutsättningar för en massa fina träningspass och sedan även bra förutsättningar för tävlingarna. Vi var på plats i Schweiz drygt en vecka innan tävlingarna drog igång vilket gav oss fina möjligheter att dels anpassa oss lite till höjden (dryg 1300 m.öh) men också träna på tävlingsbanor och självklart bara hinna njuta av en härlig försmak på vårväder. För är det någonting som vi hade så var det fruktansvärd tur med vädret, ingen D-vitaminbrist här inte. Vilodagen som vi hade i Schweiz spenderades på bästa sätt tillsammans med denna solstråle. Tråkigt nog blev Emma sjuk samma dag som tävlingarna drog igång och jag led verkligen med henne. Men hon är stark och jag VET att hon kommer att få nya chanser!!! Vi hade i alla fall en väldigt fin vecka tillsammans som gav mig en massa härlig energi och fina minnen. Efter en bra vecka på plats i Goms så var det dags att dra igång mästerskapet. Mitt sista U23 VM som jag hade sett fram emot SÅ mycket och hade väldigt höga mål inför. Att ha höga mål är ingenting som jag ångrar men däremot så har jag verkligen lärt mig att skilja på resultat och prestation samt den inverkan glädje har på hela tävlingssituationen. Veckan inleddes med en fristilssprint och jag lyckades ta mig vidare i som 25a, slutade sedan fyra i min kvartsfinal vilket resulterade i en 20e plats totalt. Med tanke på att jag aldrig har lyckats ta mig vidare på varken junior VM eller förra året U23 VM så var detta ett fall framåt. På onsdagen var det dags för det lopp som jag hade sett mest fram emot, 10 km klassiskt. Jag var så otroligt taggad på att verkligen göra mitt bästa och förhoppningsvis få till ett bra lopp. Nackdelen med elitidrott är dock att det inte alltid blir som man vill och även fast många drömmar slår in så tar det längre tid att uppnå vissa. Till en början fick jag positiva tider utmed banan att jag låg med i topp 10 men sedan sa det stopp och tröttheten kom från ingenstans. Just denna dag fanns det inte mycket som kunde stå emot detta och även om jag gjorde mitt bästa så rann tiden iväg fort. Väl i mål var jag så så trött och jag hade inte kunnat åka fortare denna dag. Men ändå kommer känslorna av besvikelse och frustration som ett brev på posten. Som jag skrivit i tidigare inlägg så är det verkligen väldigt mycket känslor i denna sport. Känslan av att lyckas är den mest underbara som finns men att hantera det motsatta kan vara väldigt svårt. Att vara ledsen och besviken kan ändå vara en slags tjusningen (verkligen inte i stunden men efteråt), att sport kan framkalla så starka känslor och hur ETT lopp kan kännas som hela ens liv just där och då. Med mer distans till detta så tror jag verkligen att mitt fokus låg mer på resultat en prestation vilket gjorde att jag glömde det allra viktigaste, glädjen. För mig kommer resultat av glädje vilket skulle visa sig under fredagens skiathlon. Mästerskapet avslutades med skiathlon 7,5km+7,5km. Underbart väder och jag hade kul. Jag gjorde mitt allra allra bästa och fokuserade med på min prestation är resultat. Detta ledde till en 11e plats och väl i mål var jag nöjd. En härlig känsla att avsluta mitt sista U23 VM med. Slutligen vill jag tacka alla ledarna och vallarna för bra service och peppning. Extra roligt var det att ha Daniel Sonntag som vallare (tränare på skidgymnasiet i Gällivare), kändes som gamla goda tider! Även världens största tack till mamma och pappa som reste ända till Schweiz för att få se mig tävla. Ett fint minne att dela tillsammans! Nu är jag som sagt tillbaka i Östersund. Här näst väntar årets sista Skandinaviska cup i Trondheim!
Tänk vilken känslosport skidåkning är. Lika roligt när det går bra, lika tråkigt när det går dåligt. Tårar av glädje blandat med tårar av besvikelse. Glädje över att lyckas och frustration när det inte går som man vill. När man lägger ner så otroligt mycket tid på träning som vi elitidrottare gör så hoppas man förstås på att få uppleva känslan av att lyckas oftare än känslan av misslyckande, men så är tyvärr inte alltid fallet. Tårar av besvikelse är också en del av sporten, kanske dess baksida. Men samtidigt är det detta som får näven att knytas över att fortsätta kämpa, att ibland tvingas kriga lite i motvind. För de dagar när delmål uppnås och glädje inte finner någon gräns, de dagarna kommer också att komma. Det är dessa dagar som gör gör varenda del av sporten värt den tid man lägger ner, även de dagar då motvinden känns som värst. Under föregående helg så fick jag verkligen uppleva den härliga sidan av sporten på skandinaviska cupen i Piteå. En häftig känsla att köra en stor tävling på "hemmaplan" som innebar grym service från klubben och bäst publik utmed banan. För min del innehöll helgen två av mina bästa resultat någonsin i skidspåret. En 6e plats i Skandinaviska cupen på 10 km fritt (3a i Sverigecupen som avgjorde samtidigt) och en 5e plats på 20 km klassiskt masstart (3a Sverigecupen). Så underbart roligt. Men det som jag ändå är mest nöjd med är känslan av att verkligen kunna ta ut mig, att kriga varenda meter och att bokstavligt talat stappla över krönen in mot mål. Att övervinna huvudet är minst lika härligt som ett bra resultat. Denna helg innebar också att jag fick en plats till ett av mina mål denna vinter, U23 VM i Schweiz 29/1-2/2. Det blir häftigt och SÅ kul. Sedan i tisdags så befinner jag mig åter i Östersund. Trots lite för många minusgrader under veckan så har jag fått till bra träning där jag kunnat börja passen redan utanför dörren. SÅ mycket snö här i Östersund just nu!
Idag väntar vilodag och allt vad det innebär. Plockande, fixande och sedan lite lyx i form av ett frisörbesök i eftermiddag. På återhörande! Kram/ Lisa Jag som klagar på att många andra bloggar är ouppdaterade borde nog börja se över min egen lite oftare... Det blir lång tid mellan inläggen och tillslut så glömmer man nästan bort det helt. Men nu är jag tillbaka och mycket har som vanligt hänt sedan sist. Backar tillbaka till det senaste inlägget. Då var jag hemma i Kiruna efter årets första tävlingshelg i Gällivare. Några dagar efter detta åkte jag ner till Piteå för att sedan tillsammans med klubben resa vidare ner mot Idre för årets första Sverigecup. Väl i Piteå hann jag även med någonting väldigt roligt, att hälsa på hos Magda och det senaste tillskottet i familjen Pajala. Lilla Elsa, världens sötaste lilla tjej. Min första nära vän som får barn, så häftigt och SÅ mysigt! Efter ett mysigt besök hos familjen Pajala och en natt hos bästa Mia så åkte vi mot Idre. Helgen bjöd på en sprint i fri stil och 10 km klassiskt. För första gången i seniorsammanhang så lyckades jag ta mig till semifinal i en fristilssprint, någonting som jag var väldigt nöjd över. Även ett stabilt lopp på 10 km klassiskt summerade en bra inledning på årets Sverigecup. Roligt med helgen var även att bo tillsammans med hela klubben i en stuga, alltid kul att hänga med detta gäng!!! Efter en helg i Idre åkte jag hem till Östersund för att mellanlanda en vecka innan livet i resväska fortsatte. Hann med ett besök av Johan Westerlund som varit i Östersund och vallat under världscupen, julpynta (som Johan var så snäll och hjälpte mig med), julgrötmiddag med bästa Matilda innan hon flyttar till Umeå, några träningspass, tävling (Daniel Karlssons minne) och många underbara luncher på Arctura. Efter veckan i Östersund så packades bilen för resa till Piteå och några dagar hos Mia innan årets första skandinaviska cup i Voukatti. Det är verkligen guld värt med en vän som Mia som ställer upp med både sängplats och bäst sällskap under alla mina dagar uppe i Piteå. Hon är grym. Under dagarna i Piteå fick jag även veta att jag skulle få tävla skandinaviska cupen i sverigedräkt, verkligen roligt då jag endast gjort detta under JVM/U23 VM tidigare. Ett delmål uppfyllt. I Voukatti väntade 3 tuffa tävlingsdagar. 10 km fritt, fristilssprint och 10 km klassiskt. Jag gjorde mitt bästa under dessa dagar och det var verkligen en trött tjej som på söndagen reste tillbaka till Sverige! Efter helgen i Voukatti åkte jag åter hem till Kiruna för att spendera julen tillsammans med familjen. Det är inte ofta då vi samlas hela familjen då alla vi tre syskon bor på olika håll så det var verkligen kul att ses allihop! Mycket träning varvat med julmat, sällskapsspel och en massa kvalitetstid tillsammans gjorde julen mer en fin. Jag hade även sällskap på nästan alla träningspass av Henrik och brorsan Emil och detta tillsammans med underbara skidspår gjorde det lätt att träna en hel del timmar under tiden som jag var hemma i Kiruna. Sedan i lördags så befinner jag mig åter i Piteå, hemma hos Mia (TACK fina vännen!). På söndagen anordnades det en träningstävling på de banor som kommer att användas på helgens skandinaviska cup, 10km fritt. Detta blev en riktigt bra genomkörare och ett fint pass att avsluta detta år med. Under kvällen hade Karl Edenroth styrt ihop nyårsfirande hemma hos vår "klubbmamma" Jenny som var så himla snäll att låna ut sitt hus till oss!!! Vi var ett fint gäng som avslutade året med trerätters och sällskapsspel. Bra år och bäst avslut och någonting som jag gärna skulle följa upp som en tradition. Idag har jag vilodag och jag har endast lämnat Mias lägenhet för en promenad tillsammans med Emma i strålande januariväder! Ikväll flyttar jag ut till golfklubben och till helgen är det som sagt dags för säsongens andra skandinaviska cup på hemmaplan här i Piteå. Kom och heja på oss!!! Jag hoppas att ni har fått en kanonfin start på 2018, på återhörande! KRAM
Hej från Kiruna, ett äkta vinterparadis. Som jag skrev i de senaste inlägget så flög jag efter lägret i Bruksvallarna upp till Kiruna för tävlingspremiären i Gällivare och än är jag kvar i norr. Det är verkligen bästa möjliga förutsättningar för skidåkning här då det under förra veckan snöade KONSTANT och tack vare Kirunas grymma spårdragare Sven-Erik Fjällborg finns långa, fina och välpreparerade spår på varje pass (TIPS: rösta fram som årets Kirunabo på www.kirunatidningen.com/Rost-Arets-Kirunabo, det är han SÅ värd!) Åter till den största anledningen till varför jag flög hem till Kiruna, tävlingspremiären i Gällivare. Äntligen är skidsäsongen igång och jag kan summera en så underbart fin helg på många sätt. Att åter få vara iväg på tävling med klubben var bara det så underbart roligt och någonting som jag verkligen har sett fram emot. Att vara i tävlingsrutiner igen med allt vad det innebär (skidtest, val av skidor, banbesiktning, uppvärmning och tävling) var efterlängtat men också SÅ pirrigt och nervöst. Det är så svårt att veta hur man står sig under säsongens första tävlingshelg. En stor skillnad från förra årets premiär var dock som jag skrev i förra inlägget att jag faktiskt tycker att jag har blivit bättre på att lita till att det jag har gjort i träningsväg under försäsongen har varit tillräckligt bra. Det är en härlig känsla och någonting som hjälpte mig att hålla nervositeten på en bättre nivå, för det ÄR mycket nerver i luften under denna helg det lovar jag. Lördagen i Gällivare blev en av de roligare dagarna på väldigt länge och en dag som jag med stolthet ser tillbaka på. Placeringsmässigt så är det de bästa loppet som jag hittills har presterat men det var så mycket mer än så. Det var en vinst mot huvudet och ett bevis på trötthet har en rad olika dimensioner, den senare fick jag uppleva ordentligt på slutet av loppet. När omgivningen försvinner och det är jag mot tröttheten då gäller det att jobba med och inte emot. Att acceptera tröttheten men inte vika ner sig, det tycker jag att jag lyckades med denna dag och DET är en vinst i sig. En häftig dag och en bra betalning efter SÅ mycket slit denna sommar och höst, skidlycka utöver det vanliga. En självförtroendeboost att fortsätta att jobba mot mina drömmar och ett steg på väg i rätt riktning, tacksamhet över det. Utöver lördagens lopp (10km klassiskt) så körde vi 5km fristil under fredagen och en klassisk sprint på söndagen. Fristilsloppet kändes även det som ett steg i rätt riktning och någonting att jobba vidare med. Sprinten var även det ett lopp som jag jobbar vidare på och har med i både tanke och träning framöver, hårt jobb ska väl löna sig! Just nu så befinner jag mig som sagt hemma i Kiruna hos mamma och pappa där jag har fått till några riktigt fina dagar med mer träning. På onsdag börjar resan ner mot Idre för årets första Sverigecup. Så roligt att vara igång!!! MåndagstipsJust nu så pågår det en tävling på: www.kero.se/sv/vinn där du har möjlighet att vinna ett par skor av modellen "Blötnäbb". Jag har länge letat efter ett par skor som man kan använda både vid finare tillfällen men även som vardagssko, vilket jag upplever som svårkombinerat. Med dessa skor tror jag dock att detta är möjligt. Skon är handgjord i äkta renskinn vilket gör varje par unikt och slitstarkt. Tack vare skinnets fina töjbara kvalitet så upplevs skon både lyxig och följsam på foten. Med en innersula skulle jag absolut kunna använda mig av Blötnäbben i kyligare förhållanden på tävlingsarenor eller utan sula som en sko vid fina tillställningar. Passa på att tävla om ett eget par Blötnäbbar eller kanske ett par att ge bort på
Kero´s hemsida. Tävlingen avslutas den 1 december så passa på innan det är försent! |
Arkiv
May 2019
|